Burn baby burn

Igår kväll efter en kylslagen hundpromenad med Marie o Charlie så traskade jag hem genom staden. Plötsligt dyker det upp en brandakutbil, ni vet den där "vanliga" bilen som chefen åker i eller nått, med blåljusen på. Bilen stannar precis där jag är och nån herre kommer springande ut ur en port. Brandchefen tar på sin reflexväst och hjälm. I fjärran hörs sirener. Jag sniffar försiktigt i luften; eldsvåda. Ojoj! Härnäst kommer polisen i full karriär. Och strax även branbilarna. Inte bara en, utan TVÅ! Eldsvådelukten tilltar, tycker jag allt. Vid det här laget slits jag mellan min enorma sensationslystnad och det faktum att jag normalt ser ner på folk som flockas som hyenor så fort det händer nått. Så jag traskar hem. Senare står det på NT´s hemsida om... hrmm... branden. En kastrull hade visst kokat torrt. Jäkla pådrag för en misslyckad måltid. TUR att jag gick hem och inte stannade där för att se dem bära ut en svedd kastrull på en bår.

Idag är det nyårsafton, ifall nån skulle ha missat det. Morgon började okej. Jag och Christian åt frukost vid köksbordet istället framför TV´n, som vi vanligtvis gör. Det skulle vi inte gjort. Det blev en kaffering på nya duken. Istället för att läsa morgontidningen läste jag Haléns katalogen. Verkar som att jag kommer få gå naken i sommar med tanke på vilka fula kläder som är i antågande. Och alla tjocka modeller dessutom, hemskt att se. Hej inget underhudsfett liksom. Ät lite förtusan. Som straff spettade jag alla fula kläder med min gaffel. Kändes genast bättre.

Nu ska jag gå och göra nått åt min ponnylugg som hänger fram rätt i ansiktet. Måste ju se representabel ut på nyårsfesten ikväll. Undra vad klädkoden är? Tar man en titt i min garderob ser det ut som att det blir naken som gäller. Återkommer med info.

Egomatte och julslut

Idag kom min nya jacka som jag hade beställt! Och gissa vad, den är inte bara SKITSNYGG, utan tydligen även VARM! Lyckligt omedveten om den bitande kylan (eftersom jag hade den nya jackan på mig) tänkte jag utnyttja det faktum att jag redan hade ytterkläder på mig, efter att ha kommit från jobbet, och rasta hunden direkt. Mycket smart. På med koppel, bajjapåse i fickan (2 st, givetvis) och så ut i den härligt krispiga kvällen. Detta leder oss till dagens gåta: Vad är det som är litet och oranget, med en rest raggsträng längs den kutade ryggen, och darrar som ett asplöv? Svar: Gringo i minusgrader, utan sin lilla hundjacka. Poor pootch! När vi stannande vid ett rödlyse frös han så mycket att han liksom hukade sig ner. Dumma käring till matte, köper jacka till sig själv för ansenlig del av lönen och låter hunden springa runt praktiskt taget naken. Skyller det lilla missödet på jackan. Om den inte hade varit så varm när jag gick från bussen hade jag ju försått att det faktiskt var -10 ute och att Gringo också hade behövt sitt täcke. Nåväl, nu är vi iallafall inne i värmen båda två. Och för att döva mitt dåliga samvete har jag gött hunden med karameller. Kanske inte den bästa lösningen, men då kanske han iallafall utvecklar ett skyddande och värmande fettlager till nästa gång.

Igår var jag på Myrorna (ja det är sant!). Hade råkat köpa en orkidée som naturligtvis behövde en kruka. Och vad väljer man: Ny, trist, så kallad "modern" kruka för 100 kr eller Bättre begagnad kitchig sak, helst med lite lika begagnad jord fastkletad i botten för 10 kr? Tvingade med Christian också. Tydligen råkade jag säga att vi bara skulle gå en snabbis till Indiska vilket gjorde att Christians frustration sköt i höjden när han insåg att vi styrde stegen mot Myrorna. Han var dock tapper. Med hem följde även en liten porslinstomte för 25 kronor. Den var ful. Jag kunde inte motstå den. Dock blev fultomten inte långlivad hos oss. Christian råkade ge adventsljusstaken en puff, vilken i sin tur puffade tomten som fick erfara fritt fall från fönsterbräda till parkett. Tomte i tusen bitar. Adventsljusstaken fick också nån form av damp. Den började lysa svinstarkt! Så starkt att det inte ens gick att titta på den för att klura ut vad som hade gått fel. Nån som vet nått om adventsljusstakar? Det är bara att inse att julen är över. Vår gran är dessutom död. Tror kanske den var det redan från början, men den fäller iallafall barr så det bara rasslar till när man nuddar den. Och nu har vi sprungit in i en viss gren så många gånger att den är tom. Ett tydligt tecken på att julen är över är när granen är flintskallig.

Kommer knappt ihåg hur man gör...

Efter vissa påtryckningar under Juldagens festligheter så sitter jag nu här igen. Måste säga att om någon läser detta så kommer jag bli MYCKET förvånad, för det betyder att någon stackare faktiskt har hållt hoppet uppe om att jag ska blogga lite igen. Kan meddela att det var så länge sen nu att bloggadressen inte längre var sparad i rullisten och jag behövde fundera ett bra tag på lösenordet. Nåväl, here we go again.

Givetvis har det hänt en del sen senaste inlägget, sorgligt vore annars. Fick börja med att gå igenom foton som tagits de senaste månaderna för att friska upp mitt minne. Det är svårt att minnas ordentligt när Christian sitter i soffan och spelar x-box och sjunger "my little pony, my litte pony" om och om igen. Vet inte riktigt vad han fått det ifrån, tror inte ens det finns nån låt som går så. Och jag borde veta, eftersom jag har varit ponnyfantast.

En sak som jag går och tänker på är att jag måste komma på något som jag kan ägna mig åt för skojs skull, en såkallad hobby. Jag är för tillfället "mellan hobbies", som man säger. Saxofonspelandet gick ju sådär, det var kul ett tag och jag kunde iallafall spela Lilla Snigel och En Helt Ny Värld. Men när jag övade så ylade Gringo så illa att grannarna gemensamt skramlade ihop till tusen kronor som de lovade mig om jag antingen gjorde mig av med djuret eller saxen. Ja ni ser själva, jag hade inte mycket till val där. Saxen måste ut! Skämt åsido (för er som inte fattade det), jag var inte direkt bra och jag övade inte direkt för att bli bättre.

Aerobicen däremot, det var en bra hobby det! Den gillade jag, och tydligen nån annan också för jag fick dagens ros i Friskispressen. Sen ger man sig på att flytta och huxflux hamnar man i en förening som inte är lika myspys som Gävle var, och lika huxflux så är det inte speciellt roligt längre. Därför ligger aerobicen på is för tillfället. :/ Även träningen i allmänhet ligger på is. Säger till mig själv dagligen att "Jag ska börja jogga". Har ni hört det förr? Annars, bläddra

tillbaks i inläggslistan. Jag sa en gång något i stil med att ett nedtystande av mina joggingvanor eventuellt kunde komma att ske. Och så skedde. Igår var jag på Åhlens och glodde in ett par joggingtights. Tänkte att jag kanske skulle köpa dem, som ett försök att öka på min motivation. Men tights liksom? Kommer jag bli frestad att guppa rumpa inför hela stan i dem på regelbunden basis? Kan jag göra en fettsugning för de 400 kronorna istället kanske? Vi

får se...

För att komma tillbaks till ämnet, jag är på hobbyjakt! Håller på att testa på fotografering för tillfället. Anders har vänligt nog lånat mig sin Nikon D60. Vet dock inte om jag är nån mästerfotograf. Fotar nog hellre än bra. Eller så är det min attityd det är fel på. Ny attityd: JAG ÄR EN KONSTNÄR! Allt jag rör vid är konst... osv.

Marie o Peter pushar för att jag ska återuppta masserande, som jag lärde mig en gång i tiden. De bidrar med att meddela mig när de hittar en massagebänk till bra pris. Dessvärre tycks det som att jag är rena rama Guldlock när det gäller massagebänkar. "För breeed! För skraltig! För dyyyr!" Vad säger det om min motivationsnivå?

Vad jag nu undrar är följande:

1: Är bloggande ok att ha som hobby, och isåfall hur mycket tid bör man lägga på det?

2: Räknas loppmarknads- och Myrornarännande som hobby? Isåfall har jag redan en hobby, och har således inte tid med en till. Jag har en strikt En-hobby-policy.

Jag har kört en ny livsstil i ett antal veckor nu: inga kolhydrater. Det går bra. Byxorna sitter lösare och jag hetsar inte heller i mig 1 kg godis när jag minst hade tänkt mig det. Och hjärnan mår fint, den behöver inte alls socker som alla säger (sorry Lovisa). Folk tycker dock att man är lite konstig ibland tror jag. Fast det kanske de tyckte redan innan, vad vet jag. Jag bryr mig inte. Jag är ju konstnär! Vi konstnärer bryr oss inte om vad andra tycker!

Nu orkar jag inte skriva mer idag. Tant är lite stel i fingrarna. Ta och njut av några av mina tidigare verk istället.