Glad påsk!

Hemmadag. Mysigt. Christian har burit pellets och vi har vart ute lite och traskat. Soligt men blåsigt och kallt. Lagade stek till middag. Blev sådär. Fint rosa och saftigt och bra smak, men seeegt och senigt. Dante och jag spottade ut. Jag i servetten, han i hakklappen. Christian åt med god aptit. Han måste vara utrustad med vassare tänder än oss andra.

Braaains!!

Har varit hos Maria och Jarno i helgen. Vi hade zombieafton. Efter vissa påtryckningar hade jag gått med på att titta på två zombiefilmer. Det här är unikt! Jag är världens fegfis och AVSKYR läskiga filmer. CSI är absoluta maxläskighet för mig om ni vill ha en riktlinje. Hur som helst så bänkade (soffade) vi oss framför teven. Fyra pers och en hund i en soffa.
Reglerna var enkla: man får inte skrämmas genom att låtsas att man blivit en zombie.
Verktyg för att hålla skräckångesten i schack fanns närvarande: chips och godis att hetsäta samt kuddar att gömma sig bakom. Christian hade nog tyckt om att hålla om och beskydda sin kvinna, men det går inte. Jag måste vara lös ifall vi skulle hamna under attack. Det är svårt att fly från hjärnätande zombies om man är ihoptrasslad med någon.
Film no1 var "28 dagar senare". Första tio minutrarna hyperventilerade jag av fasa över hur läskigt jag trodde det skulle bli. Insåg sen att det inte var speciellt läskigt. Dessutom fanns massa brister i storyn. Överlevde således film no1 utan några men eller alltför stora svettfläckar. Mäkta imponerad av mig själv! Tog oss an film no2: "Land of the dead". Den kan vi dessvärre döpa om till Snore of the dead. Helt orafflande! Jag och Maria somnade.

Hur som helst så har vi haft två kanonmysiga dagar. Har hunnit med lunch i Mariefred, shopping på Hedlandet, äta mumsigmumsig mat, torka köksgolvet efter att Dante tvättat händerna i hundvattenskålen (3 ggr), spelat bordswordfeud dvs Alfapet, plus massa annat skoj. Tack för en trevlig helg Maria och Jarno! <3

Åsikter i ensamheten

Blir ju en del bilåkande numera. Gillar det. Det är min egen lilla stund. Sitter där med mina "RayBan" och min termoskopp och filosoferar. Förut brukade jag lyssna på P1. Det höll mig uppdaterad på vad som händer i världen. Efter tre veckor ledsnade jag på det. De kör ju samma skit hela tiden, precis som alla andra kanaler. Vissa dagar hörde jag ett program på vägen till jobbet och lyckades sen pricka in reprisen på vägen hem. Då började jag lyssna på gamla avsnitt av P4's Knattetimmen i mobilen. Såå nice! Ascoola damer som sitter där och ger råd. Kan varmt rekommenderas. Jag är snart legitimerad proffsförälder så många avsnitt som jag lyssnat på. Det enda trista med mina bilstunder är att jag inte har någon att ventilera mina åsikter med. Och tro mig, åsikter dyker upp. Dagens åsikt är Hur *biiip* kan man nöja sig med att bara ha sitt barn varannan helg om man separerar?! Då är man ju knäpp! Aah! Skönt att få det sagt.

Jobbat idag. Längtade hem till Dante. <3 Väl hemma busade vi runt tills det var natti natti för lilltrollet. Sen tjafsade jag och Christian om ifall vi skulle ha makaroner eller spagetti till köttfärssåsen. Det blev båda. Alla nöjda. All good. Nu ska jag glo på tv. Vi har börjat kolla på 30 Rock. Lite lagom underhållande.

Saker vi säger

Svenskar måste vara ett ovanligt trött folk, att döma av vad jag får höra på jobbet. Jag kan, likt han i Forrest Gump som rabblar räkrätter, nämna säkert ett dussin tröttheter. Det finns liksom ytterst få tillfällen vi inte är trötta vid. Måndagstrött, mitt-i-veckan-trött, fredagstrött, höst-, vår-, vintertrött, trött av sommarvärmen, morgontrött, lunchtrött, eftermiddagstrött osv. Kan även meddela att det ALLTID är förkylningssäsong enligt ungefär samma princip som ovan. Det som enar oss svenskar är alltså att prata om vår trötthet och våra förkylningar. Muntert. Vädret är ju alltid poppis också.

Idag har jag vart ledig. Fick tyvärr ingen sovmorgon. Är således trött. Vi tog en sväng till Viberga för att handla lite. Riskabelt att vistas på allmän plats så här i förkylningstider, men vi tog risken. Vädret var soligt och klart, men kallt.

Dante har vart en liten gobulle hela dagen. Nästan hela dagen iallafall. Det är en kul period just nu för han babblar som en tok. Vi vet inte riktigt vad han menar alla gånger, men inne på Viberga satt han och sa "majs" hela tiden. Och det finns ju faktiskt majs inne på affären. Det måste ju vart det han menade. Geni-sonen! <3

Nu ska vi kolla på Top Gear.

Får man smaka eller?

Se nedanstående bild. Är det otydligt vad som gäller? Vi försöker samla in pengar till barnen i Zimlat och hälsokliniken som Life har ett samarbete med där. Chokladbitarna fick vi skickat till oss och ville göra något bra med istället för att bara klämma i oss dem själva.
Generös medmänniska 1: Lägger i En enkrona, tar En näve chokladbitar.
Generös medmänniska 2: Tar En chokladbit, frågar vad den kostar, jag förklarar principen med insamlingsbössan. Generös medmänniska lägger tillbaka chokladbiten. What? Är beredd att köpa den men inte att lägga peng i bössan? Förvirrande.
Icke generös medmänniska 1-...oändligt: "Å, får man ta?" "Är dom gratis?"
Det är ett hårt arbete att samla in pengar till välgörande ändamål. Får glädjas över lilla tanten med diabetes som skänkte En slant och tog Noll chokladbitar. Det är äkta givmildhet det.

Förutom choklad-bössa-irritationen är det mesta bara fint. Rätt nöjd med livet får jag nog säga. Bra hus. Bra karl. Bra barn. Bra vovve. Bra bil. Osv. Det enda som inte är bra är min karaktär! Försöker ju gå ner i vikt men någon motarbetar mig ständigt. Den inre tjockisen. Hon är rädd för att ytterhöljet ska krympa så pass att hon inte får plats där inne. En vacker dag ska jag hitta ett sätt att kväva henne, men inte ikväll. Snart...

Jag gillar inte apor

Apor är äckliga! De är skräniga och sprätter runt helt okontrollerat. Och så kastar de bajs. Typiskt äckligt.
Har hållit min avsmak för apor lite hemlig men här om sistens, när Christian började dansa runt och låta som en babian, kunde jag inte längre låta bli att säga nått. Problemet är att nu används detta uttalande emot mig titt som tätt, i form av läbbiga apfilmer i mobilen när jag öppnar den. Visste ni att Howler monkeys är ett av världens mest högljudda djur? Det visste inte jag heller tills för två timmar sen. Nu vet jag.

Just nu sitter jag i fåtöljen och dricker kaffe och har just ropat hem en vägglampa på Tradera. 168 riksdaler. Katching! Dante är till sängs sen 20 minuter. Tycks ha slocknat som ett ljus. Skönt med lite vuxentid. Om en timme sisådär brukar jag börja sakna honom, så då smyger jag in och sniffar lite på han.

Idag har jag varit ledig. Känns lyxigt att vara hemma hela familjen en torsdag. Mysigt. Vi tog en sväng runt bygden. Två gånger. Dante traskade glatt på. Jag svettflåsade efter. Övervägde starkt ett koppel åt honom eller ett gymkort åt mig själv. Lutar åt kopplet. För övrigt har Dante visat ytterligare babygenidrag idag. Är nästan säker på att han sa lasagne när vi visade fram en häst.

Ensamlunch

Ja jag vet, det är middagsdax.
Plats: Linddahls konditori
Sällskap: Ingen
När man lunchar ute själv har man två alternativ att välja mellan; studera folk eller sitta med näsan i telefonen. Fram tills nyss valde jag alternativ ett. Det var så intressant så att jag vart tvungen att övergå till alternativ två.
Mitt bord har sedan jag satte mig här för en halvtimme sen agerat startpunkt för en sockerstinn pojke, cirkus 5-6 år. Tar fart, kutar ylande genom halva fiket, kastar sig utför en trapp. Gång på gång!! Att han inte landat på någons bricka är nog mer tur än skicklighet. Överväger att sätta ut min fot så ungen får sig en ordentlig flygtur, möjligen ända bort till en annan trappa. Men det är ju inte den stackars pojkens fel att mamma hellre suger i sig latte och pratar om nagelförlängning än ägnar sig åt barnuppfostran. Suck!
Sen har vi ju skumtomten mitt emot mig också, på andra sidan spatt-grabbens startbana. Till synes lunchar han också ensam. I hans egen värld har har nog stor middagsbjudning med tanke på hur han sitter och mumlar för sig själv.
Och bäst av allt, den obligatoriska synen på alla caféer år 2013; ett par-tre tonårstjejer som alla sitter helt tysta tillsammans och knappar på sina mobiler. Socialt umgänge är så lätt nu för tiden. Man behöver ju inte fundera ut lättsamma saker att småprata om längre.
Det var allt från dagens avsnitt av Elins Betraktelser, Caféversionen. Nu ska jag pallra mig tillbaka till jobbet och mentalt förbereda mig för en kväll av varuräkning. Blipp, skriv antal. Blipp, skriv antal. Osv i evigheters evighet. Eller iaf till kl 22.

Vila lite, babbla lite

Dante ska sova middag. Tycker jag. Möjligen har han en annan åsikt. Skulle väldigt gärna vilka ha en kamera-babywatch så jag kunde se vad han har för sig där inne. Det kan vara tyst i intervaller på fem-tio minuter, sen babblar han litegrann och så blir det tyst igen. Ibland kan han hålla på så över en timme innan han faktiskt somnar. Han och Roger pratar väl hemligheter som jag ogenerat tjuvlyssnar på på babywatchen.

Just nu sitter jag och väntar på att Christian ska komma hem, i sällskap med sin mor och far. Vi ska äta middag här ikväll. Jag har fixat och donat och plockat hela morgonen för att det ska se hyfsat ut. Nån har dock motarbetat mig en aning.

Konstnären och babygeniet

Sitter i soffan och häller i mig kaffe och kollar på... hmm, låt oss nöja oss där. Kaffet är mumsgott (hazelnut från Indiska) och soffan är Oh My God så skön! Står fast vid att det är vårt bästa Blocketfynd någonsin. Den är så skön att ibland på jobbet kan jag längta hem så att jag får sitta i den. Sorgligt? Möjligen. Men jag har aldrig upplevt en äkta soffromans tidigare. Visste inte att det kunde vara så överväldigande. Anyway, jag är gräsänka med barn ikväll. Christian är ute och svirar med far och bröder ikväll. Dagen har varit bra. Jobb på fm. Gnodde på som en liten iller för att göra oss redo för inventering på måndag. Efter jobbet begav jag mig ner på stan för att köpa halksockor till en viss snubbelfotad son. Ett par andra saker slank med också. Bara nödvändiga saker. Jag lovar. Sen, tro't eller ej, springer jag av en slump på Marie och Lovi. Vi blev såklart tvungna att gå en promenad och babbla lite. Mycket trevligt ända tills mina håliga strumpbyxor gav mig skavsår. Då åkte jag hem.

Och just ja, angående rubriken. Ritade denna fantastiska skapelse i morse och frågar Dante hur den låter. Bää, svarar han. Mycket imponerad. Var knappt själv säker på vad det egentligen var. Christian påstår att får har ullig kalufs. Måste nog researcha.

Hästfest?

Mkt upprörd över alla häst-i-maten-incidenter de senaste veckorna! Inte därför att jag egentligen tycker det är fel att äta häst utan därför att det får mig att fundera på vad mer för spännande saker vi fått i oss genom hel- och halvfabrikat under årens lopp. Skrämmande också att hästköttet ploppade upp både lite här och där när man väl började undersöka. Imorse åt jag bacon till frukost. På vägen till jobbet fick jag profylaxandas för att inte kräkas och väl framme blev jag tvungen att prata i den stora vita telefonen en stund. Herregud! Det var säkert hästkött i baconeländet! Från hästar stinna av någon kräkframkallande medicin. Nu är det nog med halvfabrikat! Frågan är ju om man vågar sig på lite kyckling. En filé innehåller ju bara kring 80% kycklingkött och det känns ju inte osannolikt att de övriga 20% är hästjuice som de injicerat.

Övriga dagen har varit till belåtenhet. Slutade tidigt och hade hela eftermiddagen till familjemys. Tog en långpromenad och andades vårluft och gav oss sen på lite pottövning. Dagens "framsteg": Dante försökte använda pottan som pall för att klättra upp på toaletten.

Vad tar ni för tulipanen där i fönstret?

Äggkokning försök två pågår. Försök ett resulterade i ägg med slemmig vita. Oacceptabelt! Åkte i soporna. Kan man rädda ett underkokt ägg på nått sätt?

Idag har vart en sån där vanlig dag. Work a little. Kiddieplay a little. Kidet var tyvärr inte på sitt bästa humör så jag passade på att komma på några ärenden som behövde utföras innan jag började jobba. Inköp av potta var ett sådant ärende. Dante har vid några tillfället meddelat oss när det är dags att... ja, ni vet. Dags att börja pottöva. Finns söta bilder på mig och Kusin Frida när vi pottövar. Ser kul ut. Lite sugen på att ha pottan under egna sängen tills Dante fattar galoppen. Så jag slipper gå så långt på natten. Och testa så den funkar anmärkningsfritt.

Jobbet var bra också. Höjdpunkterna var: • när Marie kom förbi och tog en kapselmaskinskaffe med mig.
• när en kund fiskade upp en fejktulpan från vår skyltning och frågade vad den kostar. Vet inte om jag ska tolka det som (1) att skyltningen suger, eftersom hon tydligen totalt missade vad vi egentligen säljer, (2) att hon tyckte skyltningen var snygg och drog blicken till sig och att hon efter att ha betalat överpris för en tygtulpan även hade planer på att investera i lite hälsoprodukter, eller (3) hon älskar helt enkelt tulpaner.

Nu är äggen färdigkylda. Och resultatet? Perfektion!

Morgonstund har bröd i mund

Har upptäckt att barn har en enorm ämnesomsättning! Börjar ana att Dante har ett större dagligt energibehov än vad jag har. Dante är ju visserligen en uns mer aktiv än vad jag är. Jag springer inte vartän jag ska. Vad som egentligen förvånar mig är mängden mat som ryms i en så liten mage. Till frukosten slukar Dante två mackor i en rasande fart, och ser sig om efter mer. Christian slukar också två mackor, och lutar sig sen tillbaka med en rap. Detta medför att hushållsvågen och miniräknaren åker fram. Om Christian skulle äta lika mycket i proportion till kroppsvikt som Dante gör skulle han äta 640 g bröd. Noms!

Nu ska jag förbereda mig för att åka till jobbet. Helt ok med tanke på att ovannämnda matvrak verkar tjurig idag. Kanske han tycker att lunchen är för ynklig. En sån sak kan ju få vem som helst ur fas.

Flickan som bloggade varg!

Ibland dyker jag in här, nosar runt lite, minns tillbaka. Det är alltid lika underhållande att kolla upp "exakt för ett år sedan så gjorde jag *fyll i lämplig aktivitet*...". Sen håller jag igång skrivandet ett tag, lagom länge för att få lite glada tillrop. Då lägger jag ner. Moahaha, trodde ni jag skulle fortsätta eller? Finns nån kvar här ännu? Någon tapper vän som fortfarande hoppas? I sånna fall; välkommen till version hundrafemtioelva av Elins Bristande Blogglust.

Kickar igång med en punktlista. Detta ljuvliga redskap för att skapa ordning på ett års aktiviteter.
• Mammaledigheten är över. Sen 3:e januari är jag tillbaks ute i verkliga livet. Känns pretty awsome om man får säga så. Efter ett år och tre månader hemma kände jag hur hjärnan succesivt blev mer och mer ludd-lik och hur mina WordFeud-skills blev allt sämre. Under min första vecka tillbaks på jobbet var jag konstant orolig för att börja prata babyspråk eller erbjuda mig att byta blöja på nån. Som tur var skedde inga sådana missöden.
• Dante fyller idag 15 månader och 21 dagar. Han är världens goaste lille gladfisunge! Kan finnas risk att jag låter lite skrytig över min son här i bloggen. Om så är fallet så är det meningen.
• Nu mer kan jag och Christian titulera oss Husägare. Efter flertalet sura lägenhetsupplevelser fick vi nog. Efter att ha flyttat till världens coolaste ställe där grannarna är jättetrevliga och där Dante får spontana paket i brevlådan börjar jag få upp hoppet om mänskligheten igen.
• Nu är punktlistan slut! Har ju kanske hänt lite mer under det gångna året, men varför leva i det förflutna?

På framåtseende allesammans.