Övningen har nu startat. Inför-förlossningen-övningen. Vi har lånat en profylax-dvd av Annelie och Robert så nu kör vi. Vi blev rådda att titta på den ett antal gånger. Inte enbart för övningarna, utan även för att lyckas sluta skratta åt demonstrationskvinnan. Höjdpunkten måste nog vara när hon visar hur det ska låta när man krystar (som ett dovt djurläte, inte som ett hysterisk falsett-tjut) och när hon luftpussar sin osynliga bebis. Hur som helst, övningen går till så här. "Den födande" dvs jag, sitter på ändan i en så avslappnad position som möjligt. "Partnern", i mitt fall Christian, grabbar tag i ett rejält stycke lårhull och kniper åt. Hårt! Sen andas man. In genom näsan, ut genom munnen. I olika hastigheter beroende på hur intensiv lårklämningen/värken är. Djupandningen gick bra. Jag blev avslappnad så jag fick lust att sova. Lättandningen var svårare. Det är "den korta puffandningen" man ska använda när värkarna är riktigt värkande. Jag blev lite illamående och fick lust att slå Christian. Men övning ger förhoppningsvis färdighet, så om två månader borde det där sitta i ryggmärgen. Höll på med yoga en gång i tiden och när jag var riktigt haj på det så lyckades jag helt koppla bort det trauma som det innebar att jag jobbade på Mc Donalds. Så man får inte underskatta betydelsen av andning och avslappning.
Gissa vad mer vi gjort idag då? Bökat i trädgården såklart. Det är tydligen sådant man gör på helgerna när man är tomtinnehavare. Idag stod bortforsling av tidigare rensat ogräs etc på schemat. Vi hyrde oss ett släp och for till Returpunkten. Vi och resten av Åby som också ville utnyttja denna "sista, sköna sensommarhelg" för diverse återvinnande. Det är ju tydligen så vi svenskar funkar. När solen kikar fram på våren blir vi som galna och ska "utnyttja och njuta" där på uteserveringar och picknickplatser. Sen är det som att vi glömmer av det hela lite under själva sommaren för att sen återuppta hysterin under september, oktober igen, när kylan och fukten börjar göra oss påminda om att vi faktiskt bor i ett rätt ruggigt land.
Någon som dock hade börjat förbereda sig för vintern och som idag fick ett brutalt uppvaknande var huggormen som gjort det bekvämt för sig i vår ogräshög. Det hade han inget för eftersom vi hade för avsikt att återvinna denna hög. Paniken var såklart ett faktum så snart detta läbbiga djur visade sin fula nuna. Men Christian, den bålde trädgårdsriddaren, steg modigt fram. *censur* Ormen ringlade iväg och levde lycklig i alla sina dagar.
