Förlorad oskuld

Tuffar fram där längs med Södra Promenaden och vad skådar mitt norra öga? POLISKONTROLL! Åh snälla snälla, vinka in mig!! Ja det är sant, jag vill! Anledning: Jag har haft körkort i nio år och har aldrig fått alkoblåsa. Och med tanke på hur enastående kul det är att göra det på fest på fyllan så är det klart man vill göra det på riktigt. Och idag var det tydligen min lyckodag. Jag vinkas in till sidan, vevar coolt ner rutan, hänger ut armen lite avslappnat, andas in vårluften. Konstapeln stegar fram. Pulsen ökar, och det är då inte för att han är en stilig konstapel. Tänk om den visar positivt! Börjar tänka febrilt; kan jag på något sätt, ofrivilligt, ha fått i mig alkohol utan att ha märkt det under min promenad runt Strömmen? Tvivelaktigt. Åt dock en Fishermans Friend när jag satte mig i bilen. Oh my, hur ska detta gå? Börjar såklart nervössnacka som en tönt och framstod säkert som riktigt packad. Men konstapeln var hygglig han och i rutan stod det såklart NEG. Och sen gick livet vidare som om ingenting hade hänt. Utåt sett så ser jag säkert fortfarande likadan ut, men inombords så är jag en helt ny Elin. Nu saknas bara att krocka med nått, få punka och soppatorsk, sen kan jag säga att jag är en riktigt belevad bilförare.

Det våras INTE för grävlingarna

Igår var jag på babybesök hos Marie i Nykvarn. Hon och Hendrik har nu fått lille Eddie. Oh my god, vilken söting!! Och jag som inte ens brukar vara så intresserad av babys. (Okej mamma, bli inte för exalterad nu.) När det har kommit en ny baby vill man givetvis köpa present. No problem, tänkte jag och tog en sväng till Guldfynd. Där fanns att välja på: sparbössa i form av fotboll, sparbössa i form av bil och sparbössa i form av flodhäst. Alla var ju givetmys MYCKET frestande att köpa. Jag menar, vilken veckogammal baby vill INTE ha en flodhästbössa? Tom dessutom. Raska steg bort till H&M istället. Kläder kan man iallafall göra sig av med vart efter de blir nerkräkta eller urvuxna. Perfekt! Insåg ganska snart att babyavdelningen var en helt främmande värld för mig. Fick lov att rådfråga en nybliven moder som ivrigt grävde bland bodysarna vilken storlek man borde köpa. Som TUR var hade jag lyssnat uppmärksamt på hur lång lille Eddie är, så den frågan kunde jag kunde svara på, varpå nyblivna moderna kunde meddela mig vilken storlek jag skulle köpa. Sweet! Även jag började ivrigt gräva bland pyjamaser o solhattar. Kom ut med en body (sånna är tydligen bra) och ett par skitcoola militärgröna minibaggybyxor (ej i mjukmjuk plysch dessvärre). Ber om ursäkt på förhand ifall dessa kommer skava Eddies söta babylår, men de var ju så coola. Gick inte att motstå.

Hur som helst var det en mycket mysig dag. Bara att komma tillbaka "hem" känns ju alltid lite speciellt och alltid har nått nytt hänt. Svårt att tro, det är ju trots allt Nykvarn vi pratar om. Numera finns tydligen ett sushi-hak! Hoppla!

Kul att köra bil var det också. Ronny sträckte ut så fint på motorvägen i sina sommarsulor (för att använda ett kunnigt avslappnat bilord). Under bilfärden såg jag lite saker på vägen.

* 4 äppelskrutt, hjärtlöst utkastade för att möta sitt nya öde som mos.

* Ett dussin grävlingar, som frivilligt klivit ut i vägen och råkat möta sitt nya öde. Som mos.

* Ett paket formfranska liggande på vägrenen. Inte som mos.

Alltid intressant på E4´n.

P.S. I Love Snyftfilm

Uppbullad i soffan. Invirad i en filt. En kopp rykande kaffe i handen. Söt hund i knät. Enligt mig själv en perfekt bild av en tjej som ska tillbringa förmiddagen med en snyftfilm. Två timmar senare: påsigt, rödögt monster med blöt frottéhandduk. Kaffe halvdrucket och kallt. Hund som gett upp och hoppat iväg någon gång vid begravningsscenen ungefär, då hela Elin skakade och brölade.

Visste i och för sig att det var en känslosam film, men jag är ju en tuffing. Eeeeller? Hade medvetet valt att kolla på filmen själv. Tycker inte om att gråta inför andra numera. Tidigare brydde jag mig inte. Har fina minnen från när vi såg Titanic på bio. Jeanette grät så hela stolraden skakade o herren bredvid henne frågade om allt var OK. Klart det inte var OK! Leo dog ju! Vill minnas att vi allihopa snörflade rätt ordentligt ända till vi kom till bussen efteråt. Liknande story när samma film skulle ses på video sen. Det var första gången jag stiftade bekantskap med film-frottéhandduken. Mycket effektiv. Och bättre för miljön än två rullar hushållspapper.

Bara att erkänna att man är lite blödig. Min värsta snörvelhistoria är, skäms för att säga detta, till The Bachelorette (kan inte ens stava det, och borde INTE kolla på det!). Detta var dock en engångsföreteelse och jag såg bara just denna scen (jag lovar!):

Bacheloretten ska träffa killens son för första gången. Sonen och pappan har inte träffats på flera veckor eftersom pappan har vart på bachelorettejakt. Nu ska de mötas i en park. Solljuset strilar ner genom trädens lövverk. Pappa och son springer mot varann, givetvis i slow motion, medan ljuv musik spelas. När de når varann tumlar de ner på marken och rullar runt och skrattar. Vem blir inte berörd av en så äkta scen?

Dax att gömma ögonpåsarna under lite smink o gå till jobbet.

Vårtankar... vår-tankar? vårt-ankar?

Nu är påsken över kan man säga. Dax att packa ner höns-pynt etc. Inte för att jag packade upp några från början, men ändå. Tro nu inte att jag är helt vårfientlig bara. Har faktiskt utfört vårförberedelser: hällde ut höstens blommor ur balkongkrukorna. De hade vissligen själva börjat ta sig ur krukorna genom att torka och ramla ner på golvet. Men det var okej, då fick jag chansen att använda Balkongkvasten, a.k.a. det lustigaste impulsköp jag någonsin gjort. Förstår fortfarande inte riktigt hur det gick till då denna kvast blev en del av vår familj. Jag gick in på Lundbys Blommor för att kolla på fejkorkideer och efter det minns jag bara hur jag plötsligt står utanför butiken med kvasten i handen, 99 kronor fattigare. Det här var precis innan påsk så det kanske var mitt sätt att komma i stämning; köpa en kvast att flyga till Blåkulla på.

Så vitt jag kan minnas så blev det inte något besök på Blåkulla. Det blev ett besök hos Anders och Christina. Det är mycket bättre än Blåkulla. Vi firade påskafton med våra kära vänner. Det blev ett långt firande. 12 timmar cirka. Vi började med lite bastubadande. Det märkes tydligt att jag och Christian var noviser. Jag försökte mig på att ha smycken i bastun, vilket rätt snart resulterade i en Elinformat brännskada av tredje graden efter halsbandet. True story. Försökte även, pinsamt nog, dricka vitt vin i bastun. Ingen kommentar. Övergick rätt så snart till öl. Sen åt vi mat. Givetvis i stora mängder! Pris för bästa middagscitat i kategorin It´s Funny Because It´s True går till Anders och Christina med "Jag älskar mat" och "Alla snapsar är bra snapsar". Tror att det var nått sånt. Kan inte säga säkert eftersom jag ivrigt deltog i intagandet av omnämnda snapsar. Sen spelade vi Super Mario på Wii. Jag och Anders stjälpte mer än vi hjälpte. Det funkade bra så länge Christina o Christian bar oss eller när vi svävade i dödsbubblorna. Som tur var övergick vi till ett riktigt spel efter ett tag. Pjuu. Hade ingen framgång där heller. Tydligen är inte Lill Babs o Alice Babs släkt.

Tänker nu slänga in lite random bilder för att fylla ut ytterligare.