Snutt och tugg

Som småbarnsförälder har man inte alltid tid att göra det man känner för för stunden eftersom Någon inte lärt sig begreppet "vänta en stund" än. Exempelvis så har termoskoppen blivit min bästa vän eftersom den erbjuder mig varmt kaffe även en timme senare om Någon pockar på uppmärksamhet precis under min fikastund. Nu har dock något skett som ger mig gott om tid att både blogga o suga i mig kaffe. Nej, vi har inte sålt Dante på Tradera. Vad som hänt är att lille sonen har upptäckt sina fötter. Fötter, detta otroliga fenomen som kan studeras i timmar. Eller? Tydligen. Kan man annat än att förundras över någon som ägnar ansenlig tid av dagen åt att försöka suga på sina tår? För några år sen gick det rykte om att Lotta Engberg bet på tånaglarna. Också förunderligt. Men vidrigt. Upp med benen i luften, grabba tag knäna, arbeta händerna längre och längre ut på benen tills du får tag i foten. Dra den mot dig samtidigt som du ivrigt snappar med munnen för att nå fram till tån för en liten snutt. Eller ett nageltugg. Valfritt. Där har du tips för att fördriva tiden om du har lite extra över. Efter ett tag kan du nog göra detta utan att flämta och stånka av ansträngning och kan betrakta det som en stunds avkoppling och egenvård (the Lotta way) istället för det gympapass det tycks vara för Dante.

Helgen har förövrigt varit bra. Gomiddag hos Evalott och Ted i lördags. Nom nom! Det enda som inte var nom nom med kvällen var en viss orange herre i melodifestivalen.

Idag har vi haft besök av Jeanette och Dennis. Mycket trevligt! Dante fick så fina presenter. Bland annat en söt, prickig liten... filur. Vi har ännu inte lyckats utröna exakt vad det är. Möjligen en hund eller kanin. Vi kallar den för Hundinen för att vara på den säkra sidan. Dante gillade den. Efter två sekunder var Hundinen alldeles slemmig av Dantes välkomnande snuttande. Skönt för tårna som fick vila en stund.

Fröken fientlig

De luktar konstigt.
De tränger sig i köer.
De parkerar illa.
De är för högljudda.
De pratar för mycket.
De pratar för lite.
De är allmänt störiga.

Jag pratar såklart om Folk. Jag har alltid sett mig själv som en social varelse och har alltid sagt mig "gilla att träffa nya människor". Buuullshit! Vet inte om det här är någon fas men jag är totalt ointresserad av Folk. Under graviditeten kände jag att jag inte hade lust och ork att sitta och kallprata med en vän till en väns vän på någon tillställning. Jag ville bara mysa med mina nära och kära, kunna vara mig själv i det suckande och stånkande tillstånd jag var i. Jag ploppade ut Dante men tycktes inte ploppa ut känslan av ointresse för Folk. Den finns kvar. Är helt tillfreds med att bara umgås med de jag känner och tycker om. Kan inte minnas när jag träffade ett Folk som berikade mitt liv, eller ens min dag, senast.

Wow, får man verkligen säga så? Vi svenskar som är uppvuxna med att "alla får vara med" och att man ska vara så snäll jämt. Men sen får vi också lära oss att "inte prata med främlingar". Förvirrade. Tar risken med mitt uttalande. Och till mina nära och kära; tycker om er massvis! Till er jag inte känner; återkom om ett tag så kanske jag är mindre fientlig. Men bara kanske.

Ironiskt nog tillbringar jag kvällen ensam idag. Dricker vin och äter jordnötsmör direkt ur burken. Party!

Brutalt uppvaknande

Idag börjat NNL. Igen. Men det är inte det vi ska prata om nu. Vi ska prata om vad som hände när jag skulle slänga äggskalen från den NNL-vänliga frukostomeletten. Vad som hände var att skalen ramlade rakt igenom soppåsen. Den tomma soppåsen som Christian satt i ett par timmar tidigare. Vad orsakar detta kan man ju fråga sig? Jo det ska jag berätta! Samma sak som lämnar små bajskorvar efter sig i hela sopskåpet. Japp, vi har råttor. Underbart! Vid närmare undersökning så inser jag att denna lilla snyltare nog inte vart här för första gången. Förrådet av skräp i den närliggande tomma komposthinken talar för att detta pågått ett tag. Och detta förklarar SÅ mycket! Har undrat vid några tillfällen hur Christian kan missa så ofta när han kastar skräp, så det hamnar i komposthinken. Och varför i hela friden börjar Gringo skälla hysteriskt utan anledning ibland på morgonkvisten? Nu vet vi. Anticimex nästa eller hur går man till väga? Tillsvidare har jag gillrat en fälla. Kallar den Brieost och Vattenbad. Hoppas bara att råttan är tillräckligt korkad för att ta klivet över kanten.

Klämkäckt

Jag har en (antagligen) sjuklig fascination för att klämma saker. Är du kräsmagad bör du nog sluta läsa nu. Jag minns till och med när det hela startade. Min kära vän Marie var den som ledde mig mot klämträsket. Tidpunkt: högstadiet någon gång. Plats: hönsboxen i stallet. Marie berättade att man kunde klämma på näsan så att det kom som små vita maskar. Väl hemma var jag såklart tvungen att testa. Och mycket riktigt; vita små maskar uppenbarade sig. Helt fantastiskt. Som trolleri.
Flertalet år senare träffade jag Christian. Vi satt bredvid varann på Komvux. Ovanför ena ögonbrynet hade Christian en konstig utväxt. Efter att ha stirrat på denna utväxt i några månader frågade jag, oanständigt tidigt i vår relation, vad det var för något. Fick svaret att han haft den jättelänge och att den inte gick att klämma. Challange accepted!!! Den gick att klämma. Med hjälp av nål och ivriga Elinfingrar dränerades utväxten och Christian blev den hunk han är idag. Sedan den dagen har jag varit av den fasta övertygelsen att Allt går att klämma. Idag har jag mött min överman. Eller egentligen igår, men jag ville inte inse det då. På min haka sitter en leverfläck. En sån där ljus, utstående rackare. Ur denna kan jag med jämna mellanrum dra ut en liten, liten flaga av någonting. Detta har fått mig att börja fundera på om detta verkligen är en leverfläck. Kan det kanske vara en saftig varböld FÖRKLÄDD till leverfläck? Bäst att undersöka. Gick loss på skapelsen med diverse tillhyggen. Det enda som kommer ur den är blod. Både igår och idag. Får nog inse att detta inte är något som borde klämts. Problemet är att jag nu retat upp den så till den milda grad att den vägrar sluta blöda. Fick plåstra om mig och skamsen kliva ut ur badrummet och erkänna för Christian vad jag ägnat mig åt där inne i en halvtimme.

Nog om detta nu. Jag har hunnit med annat idag också. Fika och shoppa. Latte 32 kr, babymössa 20 kr. En av den var ett fynd. Gissa vilken?

Brum brum tut tut

Lille trollet sover för natten och de vuxna, dvs jag, Christian och Gringo hänger i soffan. Vi kollar på Top Gear. Utöver Gilmore Girls fastnade jag även för Top Gear under graviditeten. Top Gear handlar om bilar. Jag är inte intresserad av bilar. Men det är ändå underhållande på nått sätt. Har säkert nån undermedveten crush på James May eller nått. Måste vara jäkligt undermedveten i så fall.

Här kommer en redogörelse över senaste tidens lärdomar:
• Tvätta ditt barns öron oftare än var tionde vecka om du vill undvika att det börjar växa fungus och stinka ur dem. Tydligen rinner det in lite kräk där då och då och slår rot.
• När du ätit chili con carne och ska plocka upp barnet ur babysittern, böj dina ben och låt huvudet vara högsta punkten. Carnen hotar att komma upp och säga hej igen om man bara lutar sig ner. Christian tyckte att det vore väl inte mer än rätt om Dante också fick sig en liten nedkräkning, så ofta som han ger oss en.

I helgen var mor här. Mys! Det tyckte Dante med. Ytterligare en person som talar om för honom hur söt han är. Vem skulle inte gilla det? Vi hade några härliga dagar med shopping, ätande och Gnestabesökande.

Nej, nu ska jag koncentrera mig på mr May och Co. och lära mig något mer om bilar. Hittills har jag lärt mig att Bugatti Veyron är en snabb bil och att Lamborghinis är fula.

Munandning och särskild vokabulär

Här andas vi med munnen. Inte bara av en anledning, utan av två.
Anledning 1: När man äntligen lyckats söva lille trollet gäller det att vara uppmärksam på när han spottar ut tidigare nämnda Nappjävel. När denna spottats ut har man ca fem sekunder på sig att plugga in den innan han vaknar till ordentligt. Därför är det av största vikt att vara alert redan vid utspottnings-florpet. Munandning är en tystare form av andning än den mer väsande näsandningen, därför är munandning att föredra om man enklare vill höra florpet.
Anledning 2: Är såklart lukten som ibland uppstår från små barn. Fis- och bajslukt snackar vi här. Otroligt hur mycket plats detta ämne får i det dagliga samtalet. "Har Dante haft sin dagliga bajs än?" "Vad gasig han verkar..." osv. Och det är liksom inget konstigt att prata om heller. Så länge man använder ordet "prutt" är man på den säkra sidan. "Prutt" är luften som kommer ur en barnastjärt, och således ok att diskutera, tillskillnad från "fjärtar" som kommer från vuxna och inte bör diskuteras allt för ingående. Gemensamt för pruttar och fjärtar är att de inte är någon fröjd att lukta på, därav munandning. Och ja, jag vet, det är typ som att smaka på dem istället.

Idag har jag o Dante vart i Mem på playdate. Playdatesen går till så att Dante sitter i babysittern och ser förvirrad ut medan Lovi kör på den med gåstolen samtidigt som hon med ivrig hand skakar babysittern. Sen brukar Dante ta en slurk mat och kräka ner sin mor och närstående möblemang, medan Lovi äter/kastar frukt. Jag och Marie brukar försöka hinna klämma några koppar kaffe och lite (mycket) fikabröd däremellan.

På tal om fikabröd, som jag ju inte borde äta. Igår fick jag ytterligare ett tecken. Vi köpte drive in Max-mat och när Christian kommer hem och packar upp, vad saknas? Såklart min kycklingburgare. Tack för det. Fick hämta den idag och även denna gång glömde de packa ner något: smaken. Är Delifresh kod för smaklös eller?

Den magiska räkpajen

Igår anordnade Christina pajpartaj. Vid lunchtid igår beslutade sig min mage för att få katarront. Det är en vidrig typ av ont. Intog Losec och filmjölk för att muffla magslemhinnan. Hjälpte föga. Fick även byta från klänning o strumpbyxor till jeans för att strumpbyxorna klämde så hårt på magen. (Ytterligare ett tecken på att NNL bör starta snarast? Näää, bara ett tecken på att jag hade mycket ont i magen.) Väl hos Christina visade det sig att det bjuds på LCHF räkpaj. Det finns vissa maträtter jag älskar så mycket att jag tappar fattningen och nästan blir otrevlig. Sushi är en sådan rätt. LCHF räkpaj är en annan. Jag vill äta så mycket att jag tuppar av av mättnad och anser att andra personer bara bör ta av rätten om de VERKLIGEN älskar den, annars kan de välja något annat. Konstig? Jag? Tunga och gom knollrade sig av vällust vid tanken på denna räkpaj. Magen knollrade sig i obehag vid tanken på fast föda. Jag hade dock inga planer på att låta en liten petitess som magplågor hindra mig från att stuffa mig med min älskade paj. Och tur var väl det, för gissa vad som mirakulöst nog botade magkatarren? TUR att jag var girig nog att insistera på att jag skulle ha sista biten... bitarna... Nåväl, ingen katarrkänsla sen dess. Mirakel! Tack kära vänner för en mycket trevlig kväll. Om mitt pajroffande drog ner stämningen för er andra allt för mycket så lämna gärna in ett klagomål så vet jag till nästa gång. Då tar jag med egen extrapaj.

Hur som helst, söndag idag. Hade inget kaffe hemma i morse och bara mediokra frukostprodukter så vi löste det hela genom att åka till Ingelsta och frukosta på Lindahls. När energin från leverpastejmackan med efterföljande fikabröd kickade in begav vi oss in på ICA för att handla. Gissa vad vi glömde köpa? Kaffe. Tog oss sen till Åby och promenerade runt och var bittra över att folk bor där i sina villor och inte vet hur lyckligt lottade de är som har hus.

God söndag på er nu allihopa.

Ligget som förändrade livet

Från två celler till en liten pojke på 365 dagar. Effektivitet! Och nog har livet förändrats allt. Ynklig som jag är bryter jag ihop på daglig basis över att jag inte får avnjuta mitt kaffe utan en side of babybarf eller att armhålorna inte är så rena som jag önskar. Vad sägs om att någon uppfinner 168 h effective deodorant för stressade småbarnsföräldrar? En gång i veckan borde man väl hinna med en tvagning. Christian säger att vi får räkna med att göra avkall på vissa saker. Hade bara hoppats på att sköta sin personliga hygien inte skulle vara en sådan sak.

Så vad ägnar vi oss åt då? Igår var vi på föräldragrupp. Det var okej. Är det typiskt svenskt att inte våga öppna käften i grupp eller? "Vem vill börja berätta om sig själv?" följdes av den obligatoriska tystnaden. Jag väntade med falsk blygsamhet några sekunder innan jag började. Om ingen annan nu vill prata om sig ska de åtminstone inte få ta ifrån mig nöjet att prata om mig. Skämt åsido, vi hade inte otrevligt, men vissa får man ju dra ur det man vill veta.

Kan förövrigt meddela att NNL går käpprätt åt he_vete. Fick dock ett nytt tecken på att det är hög tid att sätta igång idag. Finns det nått tristare än att stå i affären, hålla upp en tröja och bedöma den som "stor och luftig" och sen dra på sig den för att upptäcka att den snarare var "korvaskinn"?

Avslutar med en liten bild. Nej, det är inte Dante även om man skulle kunna tro det på ljudet. Mpf... Burp... på er och trevlig helg.

Ensamma mamman får ett tecken

Julmusten är urdrucken, reaskinkan från Bollstabruk börjar lida mot sitt slut. Nu finns det inga ursäkter längre; det är dags att göra sig av med muffintopen och ta tag i NNL. Nya Nyttiga Livet. 20 kilo ska bort! Och innan nån bemödar sig med välvilliga kommentarer à la "Va? Nä inte 20 kilo väl? Såå mycket behövs väl inte!" Ta en titt go vänner, jag är rund! Snällt av er att försöka intala mig något annat, men det går ju fortare att hoppa över mig än att springa runt mig. 20 kilo alltså. Vart vi startar är mellan mig och vågen. Vägen till målet heter LCHF. Har funkat förr och kommer att funka igen. Om jag bara anstränger mig lite. Imorgon börjar vi, och likt en sann missbrukare behöver jag en sista fix innan jag är riktigt redo. Christian är borta på galej, alltså kan jag komma undan hans förslag om något nyttigt till middag. Tog mig således en funderare på vad jag kommer sakna i mitt NNL och styrde Saaben mot Ica. Valet för kvällsgoff blev ciabatta med chèvre och honung och till efterrätt såklart ansenliga mängder choklad. Lämnar Ica glad i hågen bara för att komma hem och upptäcka att chokladen valt att stanna på bandet i affären. Sneaky bastard!! Men vad kan vara ett tydligare tecken? Vad säger "skärp till dig din knubbsäl" tydligare än när chokladen nekar till att följa med en hem? Kvällen spenderades med ciabattan och en ylande bebis. Stackars lille Dante hade magont så han sjöng i högan sky. Problemet avhjälptes med en stor dos moderlig kärlek och en slurk mjölkersättning. Nu ska jag försöka hinna däcka innan han vaknar o kommer på att han är hungrig igen.

Fiskarna i havet

Stor dag idag. Jag har ätit sushi!!! Tack snälla Fidus/Dante för att du kom ut tillslut så jag jag kan börja goffa rå firre igen. Det är liksom inte detsamma att dippa en morotstoppad risklump i soja som en saftig fiskbit.

Förövrigt verkar Dante vara inne i någon knasfas för han är ovanligt kinkig. Denna fas verkar medföra en del nya ljud som han gärna testar på. Likt sin mor verkar han gilla att höra sin egen röst. Problemet är att alla nya ljud verkar vara surljud. Han har med andra ord fått tio nya sätt att uttrycka missnöje på. Wooo! Christian hävdar dock att det ena ljudet var ett skratt. *paus för att undersöka* Christian verkar isåfall ha tröttat ut honom för allt jag fick var en dregelbubbla. Enligt Google kan vissa barn börja skratta runt tre månader. Men bara om det är ett glatt barn!?

Friend or foe?

Tutte. Tröstarn. Ljuddämparn. Kärt barn har många namn. Jag väljer Nappjävel! Vid sänggående i går ägnade jag närmare en timme åt att plugga in eländet. Lillen kommer till ro, slumrar till. Mamman likaså. Då hör jag det förhatliga ljudet av en Nappjävel som åker ut. *florp* Avvaktar och ser vad som händer. Dante smackar lite, skruvar på sig. Inser att munnen är tom. Smackar lite mer. Jag avvaktar. Dante grymtar. Jag inser att Nappjävel snarast bör stoppas in i den allt mer högljutt grymtande munnen för att det inte ska bli riktigt dålig stämning. Har ni försökt hitta en utspottad Nappjävel i ett kolmörkt rum? Inte det lättaste. Den kan ligga praktiskt taget vart som helst i den lilla sängen. Ner med händerna och famla efter Nappjävel. Hittar den förhoppningsvis utan att väcka honom allt för mycket. Annars ligger några extra på nattygsbordet. Har ni försökt plugga in Nappjävel i ett kolmörkt rum? Heller inte det lättaste. Jag använder strategin "Sikta på nosen". Stadigt tag om Nappjävel, håll försiktigt fram handen över det grymtande lilla ansiktet. Hitta näsan. Det är lätt för den sticker ju ut. Nedanför där sitter munnen. Känner hur den snappar. Har jag otur får jag mig ett slemmigt hugg av de tandlösa käkarna. In med Nappjävel. Lugnet lägger sig. Ett tag. Gäller att vara envis och tålmodig. Tillsist blir han tillräckligt trött för att inte inse att Nappjävel åker ut. Först då blir det sova av på riktigt. Angående envishet och tålamod; det har jag inte. Vet att jag måste gräva fram och damma av dessa fina egenskaper nu när jag är småbarnsförälder, men var katten har jag lagt dem? Klurar istället på metoder att få Nappjävel att stanna inne. Silvertejp eller en gummisnodd runt vardera öra är vad jag kommit fram till so far.

Mamman är ett ägg!

För att citera Christian; Vanity, thy name is Elin. Mycket skamsen idag. Gårdagens läkarbesök resulterade i att äggmamman kommer hem med ny mjölkersättning. Här ska jag slippa kräkas på och här ska jag kunna ha snygga kläder på mig. Bye bye kräkponcho! Hej å hå! Glad i hågen matas Dante med denna nya ersättning. Sen kräks han. Och kräks lite till. Och sen har ersättningen tjocknat i flaskan så den inte längre går att suga ut. Dante dissar den och ägnar ett tag åt att orma sig och sura. I den här vevan börjar jag känna att lite vattniga spyor inte är så illa när man jämför med den här nya sörjan som barnet först kräks tjock, vit, grynig smet av, sen rosslar likt en kol-patient och till sist matvägrar. Natten innebär timmar av magknip för den lille och timmar av mentalt sparkande av sig själv för äggmamman.

Idag har jag vart hos barnmorskan för efterförlossningskontroll. Jag gick igenom besiktningen utan anmärkning. Spontaninvesterade även i ett cellprov när jag ändå var där. 140 riksdaler. Kan likt en reflex betraktas som en billig livförsäkring.

Nu avnjuter jag en kopp kaffe och inser att Dante nog har somnat inne i sin säng för smackandet och gnyendet har tystnat. *paus för babycheck* Confirmed! Han sover.

Tjipp!

What goes down must come up

Dante tycks lida av någon ätstörning. Ofrivillig bulimi? Två klunkar ner, en klunk upp. Det kräks åt höger och vänster, både högt och lågt, hela tiden. Lillen är ständigt nedkräkt och eksemig upp till öronen, golvet är fläckigt och jag har tvingats designa ett nytt plagg; kräkponchon. Receptet på en kräkponcho är enkelt; välj ut ett badlakan ur skåpet, förslagsvis det äldsta och skabbigaste. Klipp ett huvudstort hål mitt på. Trä på dig ditt nya läckra plagg och njut av att slippa få barf på dina vanliga kläder. Skämt åsido, det hela är faktiskt ett problem och vi ska till läkaren idag. Får se vad hon säger. Säkert "det är normalt". Det tycks ju allting vara. Trist även att alla våra bildminnen från Dantes första tid ska innehålla kräk. "Här är Dante när han övar på att lyfta huvudet. Bry er inte om spyan han gnuggar nosen i. Här är Dante på julafton. Nej vi har inte tappat honom i doppgrytan, det är kräk." Suck.

Lärdomar om lukter

1. Babybajs luktar pyton. Ingen hemlighet där. Babybajs vinner inte på lagring, vilket innebär att det efter förvaring i blöjhink en dag eller två fortfarande luktar pyton. Glöm därför inte bort att rikta påsens öppning BORT från dig själv när du pressar luften ur den för att slå en knut.

2. Barn fläckar ner. Därför behövs fläckborttagare. Vanish ska tydligen vara det bästa. Se dock till att du köper den som är anpassad för KLÄDER. Råkar du få med dig den för mattor hem kan du räkna med att allt du stoppar i samma tvättmaskin osar matt-vanish. Astmarisk: hög!

Avslutar med att slänga in lite bilder på sånt vi ägnat oss åt här på sista tiden. Vi snackar stordåd såsom att sätta upp rullgardin, tillverka babyvänlig tavla, exponera fina kaffekoppar och tugga på pinnar.

Kulturkrock

Nattlig matning av sonen skedde vid 4-tiden. Vargtimmen. Inte min bästa tid. Som i ett töcken blandade jag ersättningen och begav mig till soffan för matning. Efter ungefär tio minuter slår det mig att flaskan känns ruskigt lätt. Värst vad han slukade maten då. Duktig pojke, då får mamma snart sova igen. I samma ögonblick fastnar min blick på en flaska på bordet. En nappflaska. Full med mat. Vad jag har i min hand, och Dante i sin lilla mun och snuttar ivrigt på, är resterna från kvällsmålet som intogs kl 23. Det här var inget vidare. För er som inte är så insatta i mjölkersättningsvärlden följer här en förklaring till dåligheten i vad som just skett: tänk er ett näringspulver, tillräckligt näringsrikt för att göda en liten människa. Blanda detta pulver i vatten och värm till gottiga 37 grader. Låt sen denna blandning stå i rumstemperatur i fem timmar. Hej frodig bakteriekultur. Den dåliga sorten. Bra mor man är. Till mitt försvar kan jag säga att de två flaskorna är förvillande lika. Se själva. Hur som helst verkar ingen skada vara skedd. Vi firar genom att åka till Ikea.

Dags att börja gymma!

Beach 2012, here I come! Eeeeller? Knappast, jag badar i vassen i år. Likt gammelgäddan kommer jag guppa omkring där o se tjurig ut. Den som ska gymma är Dante. Dagens tvåmånaderskontroll visade att han är 62 cm lång o väger 5300g. Tanig rackare, måste gymma o bli biffig. Anade att han "skjutit iväg på längden " (är det inte så man säger om barn?) eftersom han får cameltoe i alla bodys, men redan SÅ lång alltså. Jag blev så klart lite orolig och frågade läkaren om det kunde tänkas röra sig om någon form av "jätteväxt". Det trodde hon inte var sannolikt.

Hur som helst, ett babygym är införskaffat. Har letat länge o väl efter just detta giraffgym. Kolla hur söt giraffen är liksom. Stod det sånna i hörnen på Friskis så kanske jag skulle orka mig dit. Nåväl, nu ska vi bara få barnet att vakna så han kan inviga sin lätt försenade julklapp. Misstänker att han hörde ordet "gym" och fejksover för att slippa jobba sig svettig för att lyfta huvudet och titta på en randig plastkatt medan mor och far sitter brevid och hetsar. Återkommer med vidare beskrivningar av fjunets framsteg i gymmet. Stay tuned!

En liten morgontrudelutt?

Det här med att sjunga för sitt barn är ju intressant. Jag brukar showa loss med några tunes för Dante då och då. Han verkar gilla det märkligt nog, trots att jag inte direkt håller ton. När jag tänker efter så skulle det ju iofs kunna vara så illa att han flinar ÅT mig och inte MED mig... Nääää! Jag brukar traggla samma visa om och om igen. Bebisar ska ju gilla upprepningar. Denna morgon blev det Trollmors visa. Efter några rundor slår det mig hur löjlig texten är och hur töntigt "o ajajajaj buff" låter och jag börjar nästan rodna när jag sjunger för att sången är så fjantig. Varför ska barnvisor vara så töntiga för? Sjung nått annat då, tänker ni säkert. Tyvärr är jag kass på att memorera normala låttexter, det finns ingen vanlig låt som jag kan helt utantill. Jonte Myra, Bockarna Bruse och o ajajajaj buff sitter däremot fast som kåda i hjärnan. Misstänker att det är min arma moders fel/förtjänst. :) Dante tackar säkerligen.

Morgonens konsert är hur som helst över och vi förbereder nu nästa aktivitet: äta, så att NÅGON hinner kräka av sig lite innan vi ska träffa Marie o Lovi för en loppisrunda. Bara för att majoriteten av prylarna dit vi ska redan är gamla o solkiga så innebär det ju inte att vi vill solka ner dem ytterligare genom att kräkas på dem.

Bye for now!

Två lata rackare

Syftar på mig och Dante. Den lille beslutade sig för att fortsätta sova efter frukostmatningen kl halv 9. Och jag erkänner; jag var inte sen att haka på. Nu är klockan typ 11 och jag har just intagit min frukost. Sitter o glor ömsom på Gilmore Girls (som jag såklart fastnade i under mitt nattliga maratontittande under graviditeten), ömsom på gullungen här brevid. Så snart avsnittet är slut ska jag ta tag i dagen göromål. Har ett späckat schema ska ni veta, ojojoj. Först ut är "sköta min personliga hygien". Innefattar borsta tänder, smörja in fejset och vaska armhålorna. Därefter följer snygga till Dantes rum. Undanplockning av kräkhanddukshögen på golvet och uppsättning av julklappsmobil är det som gäller där. Om jag skulle ha lite tid kvar efter dessa krävande aktiviteter kanske jag väljer ut lite foton som ska framkallas och klistras in i Dantes babyalbum. Kanske behöver en tupplur däremellan för att orka. Vi får se.

Den där Dante

Efter moget övervägande har jag beslutat mig: det kan tänkas finnas en liten skvätt tid över att blogga på, trots att man nu är småbarnsförälder. Men i rättvisans namn så borde bloggen kanske byta namn till Inte Fullt Så Mycket Fritid.

Följande har hänt sen senast jag skrev:
• Fidus är numera på utsidan. Han går nu under namnet Dante.
• Öhm, hmm... vad mer? Säkert en massa men jag kan säga att efter ovanstående punkt så finns det inte så mycket annat som känns viktigt.
Med andra ord känner jag att jag kommer bli ganska enkelspårig i mitt skrivande. :) Livet förändras en uns när man får barn. Däremot vet jag inte hur mycket jag har förändrats. Syftar då inte på hängtuttar, pösmage och en storlek större fötter, utan på mitt sätt att tänka och se på saker och ting. Jag är förvisso inte rädd för bebisar längre. Å andra sidan är jag inte hysteriskt förtjust i random bebisar heller. Jag vet inte alltid vad som är lämpligt att säga. "En liten ölkeps till nappflaskan vore smidigt" fick åtminstone svärfar att höja på brynen. Vad är ok att skämta om liksom? Dante kommer säkert få en bok med lustiga saker morsan kläckt ur sig i artonårspresent från någon välmenande släkting. Något annat som helt klart förändrats är antalet gånger per dag jag säger orden "bajs" och "prutt". Skämt åsido, den största förändringen var omöjlig att stå emot; känslan av en överväldigande kärlek till sitt lilla barn, som växer sig starkare för varje dag som går och viljan att göra allt som står i ens makt för att han ska må bra. Ett enda leende från denna lilla varelse är det som gör att jag står ut med att bli spydd, bajsad, kissad och snorkråkefräst på. Förunderligt!

På återseende. Hoppas jag.