31 januari 2012

Munandning och särskild vokabulär

Här andas vi med munnen. Inte bara av en anledning, utan av två.
Anledning 1: När man äntligen lyckats söva lille trollet gäller det att vara uppmärksam på när han spottar ut tidigare nämnda Nappjävel. När denna spottats ut har man ca fem sekunder på sig att plugga in den innan han vaknar till ordentligt. Därför är det av största vikt att vara alert redan vid utspottnings-florpet. Munandning är en tystare form av andning än den mer väsande näsandningen, därför är munandning att föredra om man enklare vill höra florpet.
Anledning 2: Är såklart lukten som ibland uppstår från små barn. Fis- och bajslukt snackar vi här. Otroligt hur mycket plats detta ämne får i det dagliga samtalet. "Har Dante haft sin dagliga bajs än?" "Vad gasig han verkar..." osv. Och det är liksom inget konstigt att prata om heller. Så länge man använder ordet "prutt" är man på den säkra sidan. "Prutt" är luften som kommer ur en barnastjärt, och således ok att diskutera, tillskillnad från "fjärtar" som kommer från vuxna och inte bör diskuteras allt för ingående. Gemensamt för pruttar och fjärtar är att de inte är någon fröjd att lukta på, därav munandning. Och ja, jag vet, det är typ som att smaka på dem istället.

Idag har jag o Dante vart i Mem på playdate. Playdatesen går till så att Dante sitter i babysittern och ser förvirrad ut medan Lovi kör på den med gåstolen samtidigt som hon med ivrig hand skakar babysittern. Sen brukar Dante ta en slurk mat och kräka ner sin mor och närstående möblemang, medan Lovi äter/kastar frukt. Jag och Marie brukar försöka hinna klämma några koppar kaffe och lite (mycket) fikabröd däremellan.

På tal om fikabröd, som jag ju inte borde äta. Igår fick jag ytterligare ett tecken. Vi köpte drive in Max-mat och när Christian kommer hem och packar upp, vad saknas? Såklart min kycklingburgare. Tack för det. Fick hämta den idag och även denna gång glömde de packa ner något: smaken. Är Delifresh kod för smaklös eller?

1 kommentar: