Buss på!

Jag vill ha en bil. Gärna gratis, men vid behov kan jag även tänka mig att köpa en. Jag åker ju buss till jobbet. Det har jag gjort nu i 5 månader. Detta har kostat mig 2650 kronor i pengar samt en hel del stånk och irritation. I början tyckte jag att busschaufförerna körde som idioter genom stan. Vi resenärer stutsade omkring på sätena och jag lärde mig snabbt att hålla i mig för blotta livet för att inte kana ned på golvet eller slå ut en eller ett par framtänder. Chaufförerna var dessutom otrevliga, knappt ett hej fick man. Nu har jag dock blivit avtrubbad. Går det långsammare än 70 genom rondellen suckar jag demonstrativt, skakar på huvudet och tittar på armbandsuret. Skulle det dessutom vara så att någon påstigande är fräck nog att börja konversera med chauffören och på så sätt sinka oss alla , ja då bultar ådern i tinningen och är jag nära en infarkt. Känner att bussåkande gör mig till en sämre människa.

Sen är det ju det ständiga dilemmat med "vart tusan ska man sitta?". Det har diskuterats förut, men är det inte lusigt hur varje två-säte på bussen enbart rymmer en människa. Och sen en liten handväska. Eller vante. Eller i nödfall en Metro. ALLT för att ingen läbbig främling ska klämma sig ner bredvid en. Jag är faktiskt inte sådan. Jag gnuggar gärna lår med nån en stund. Problemet är dock att INGEN VILL SITTA BREDVID MIG!! Idag åkte jag från jobbet i vanlig ordning. Folk strömmar på vid varje hållplats och bussen fylls upp rätt snart. Jag skuffar in mig mot fönstret, rullar omsorgsfullt in ridbyxlåret och vågar mig till och med på ett inbjudande "här är ledigt"-leende. Men icke. Jag ser mig omkring och platsen bredvid mig är den enda lediga! Och folk står faktiskt i gången också . What is wrong with me? Jag sköter min hygien så jag inte luktar allt för illa, ser inte drogad ut, jag är snäll mot barn och djur. Varför tycker ingen om mig? Kan det vara mitt "här är ledigt"-leende som måste filas på? Ser jag kanske ut som en snusktant? Bäst att sluta med det. Ska börja stirra dött framför mig som alla andra.

Till på köpet tappade jag vanten på golvet i bussen och den vart lortig. Om jag hade en bil skulle mitt liv vara bättre. Och vantarna renare.

Tuff brud i bajsförpackning

Idag är det kallt. När det är kallt så behöver hud och hår lite extra skötsel. Det har jag lärt mig på jobbet. Med detta i åtanke är det idag dax för hårinpackning och ansiktsmask. I skrivande stund sitter jag med ett tjockt lager ägg-avocado-oljeklet i håret, med en bajspåse virad om. Tyckte själv jag såg preeetty gangsta ut när jag kollade mig i spegeln. Men Christian sa nej. Jag ser tydligen bara korkad ut. Ansiktet är också smetigt, vitt och fint. Som Michael Jackson. Okej, jag ser ut som ett troll, men tänk hur snygg jag kommer bli om 15-20 minuter. Synd om Christian som tvingas se mig så här bara. Hoppas han kan förtränga bajsgangstaElin när han sen får se min gyllene hud och svallande lockar.

Var ute nyss och fick en rejäl barndomsflashback. Jag gick där som bäst, kände mig rätt varm och go i min fina nya jacka. Plötsligt händer det; tröjan åker upp över sidfläsket och mitt känsliga känsliga hull nuddar jackans kylighet. Aoouff! Av med vante, in med iskall hand, ner med tröja FORT! Note to self: Stoppa in tröjan väl i långkalsongerna nästa gång.

Vi har förövrigt slängt ut granen nu. Och det var som vi befarat; den var död.