Traskar, sniffar, kissar

Fattade det braiga beslutet att åka med Christian ut till skyttebanan. Tog med hunden också för att han skulle få röja runt lite på den Klockartorpska vishan istället för på den Loddbyska. Hade även tänkt mig att själv få en liten aning motion. Tidigare har jag alltid dissat hunden när jag ska powerwalka, eftersom han sinkar mig med sitt sniffande och kissande. Dock så verkar det som att i takt med att mitt bukomfång har växt så har jag och hunden mötts någonstans på halva vägen vad gäller powerwalkhastighet. Dessvärre har vi även möts vad gäller kisspauser. Jag går där i godan ro, passar på att sniffa in den härliga förhöstlukten, när jag känner att det börjar trycka på lite. Schysst Fidus, verkligen. Väg lite mer vettja! Vad göra? Såklart är "försöka hålla mig" alternativ ett, men när jag känner att för att det ska funka skulle jag behöva hålla för öppningen så där som barn gör, och det alternativet finns inte. Skogen är alltså nästa alternativ. Kikar i väskan efter något att torka mig med. Det enda som finns där och som har någon form av sugande fibrer är fodret. Och Brad Paisleybiljetten. Nooo, I couldn´t...? Eeeeller? Resonerade som så att Brad skulle aldrig velat att jag kissade i byxan eller tvingades gå runt otorkad, så mot snåret bar det av. Befrielse. Från och med nu planerar jag mina promenadvägar så att det finns kissmöjlighet, med tork, var tjugonde minut. Nån som vill ut och "powerwalka" med mig?

I´m so much cooler online

Igår var det Brad Paisley-dagen. I vår värld är det lika med en helt aaaaawsome dag som vi väntat på sen i april då vi pungade ut en ansenlig klump pengar för konsertbiljetterna. "Vi" i det här fallet innebär Christian, Anders, Christina samt jag själv. För er läsare som ännu inte har stiftat bekantskap med the Aaawsome Brad rekommenderar jag att spotifya, you tubea eller rusa till närmsta skivaffär SNARAST!

"Vi" tog på onsdageftermiddagen våra bilar och styrde kosan mot Stockholm och Cirkus. Efter en snabb fikapaus på Sillekrog hade vi modet och energin att bege oss in i Stockholms innerstad. Jag körde bara över heldragen linje en gång samtidigt som jag ylade åt Christian att sluta sms´a och börja vägleda mig istället. Blev lite putt stämning där för ett ögonblick, men inget som lite Brad på stereon inte kunde råda bot på. Parkerade bredvid Gröna Lund. Endast 219 kr gick det kalaset på. Skulle säga att för ett preggo som inte är promeadsuget var det väl spenderade slantar. Fördrev tiden fram till insläppet med att äta burgare på Hamburgerrestaurangen Big Shark och avvisa envisa försäljare av "cowboyhattar" och t-shirts.

Väl inne på Cirkus insåg vi snart att vi har mycket bra platser. I denna veva börjar jag också fundera på om det verkligen är säkert att gå på konsert när man är gravid i sjunde månaden. Fidus har ju faktiskt redan väldigt välutvecklade öron och kan verkligen ett stycke livmodervägg, lite vatten och mitt magspäck fungera som en hörselkåpa? Mycket oroande och Christian får börja googla. Som vanligt är det helt värdelöst att leta seriös information på nätet med alla forum och know-it-alls som finns numera. Blev inget klokare och orosnivån började såklart stiga. Slutade med att jag vadderade Fidus med tre jackor. Efteråt var magen helt svettig. Helt vild var den där inne också. Vet inte om det ska tolkas som att jag kommer föda ut en liten countryboy om två månader eller att den var stressad och försökte fly från oljudet.

Återstår att se. Om första ordet blir Jiiiihaaa, kan vi anta att det är alternativ ett.

Konserten var helt suverän! Han fick med en perfekt blandning av låtar; nytt och gammalt, ösigt och lugnt. Dessutom verkade han vara en schysst och rolig kille. Måste vara kul att var kändis och kunna säga Reindeer poop och alla skrattar och applåderar. Vi gick därifrån efter dryga två timmar, otroligt nöjda. Anders och Christina tog Djurgårdsfärjan till hotellet där de smart och romantiskt nog hade bokat in sig för en mysig weekend-mitt-i-veckan och vi tröstade oss med en mjukglass innan vi tog Ronny och åkte hem till Norrköping igen. Nu känns det nästan lite sorgligt att det hela är över. Vem vet liksom när Brad behagar dyka upp nästa gång?

Sketen Tutte Smetar

Hej vänner!

Visst är väl helger ett bra påhitt? Speciellt helger då man får vara ledig. Denna helg var en sådan. Skulle dessutom vilja säga att jag har utnyttjat den väl.

I torsdags skaffade Christian oss ett nytt App; Wordfeud. Det är lika med Alfapet på Iphonen. Mycket underhållande. Det verkar dock som att ordlistan som beslutar vilka ord som är giltiga är lite... märklig. "Sketen", till exempel, är ett fullt godkänt ord. Lika så ett visst ord på f som man normalt sett inte använder speciellt ofta i vardagligt tal om man tillhör lite "finare kretsar" (som vi gör) är godkänt. "Tutte" däremot är inte godkänt. Ja, helgen har hur som helst ägnats åt en del Wordfeudande. Om nån vill spela; Bring it on bara! Ladda ner appet och skicka en inbjudan.

I fredags var vi på bio. Såg vad jag väljer att benämna som "Apfilmen" eftersom jag inte tycks kunna komma ihåg riktigt vad sen heter. Men början på Apornas Planet iallafall. Den var bra. Vi funderar på att se övriga hundra delar av Apornas Planet också för att riktigt få grotta ner oss i ett antal timmar av apey goodness. Får se om det blir av.

I lördags var vi kulturella och gick på utställning. Dinosaurieutställningen i Värmekyrkan. Riktigt fint. Efteråt klämde vi i oss en stor och fet langos på Augustifesten och köpte så kallade marknadsgodisar. På kvällen kom Evalott och Ted på middag. Åt paj och spelade Tut. (Anders och Christina, det är snart dax igen tycker vi. Tut tut!) Tut är förresten inte heller ett godkänt Wordfeud-ord ifall någon undrar.

Söndagen: trädgårdsarbete. Krävs en del sådant när man har en "naturtomt". Annars börjar ogräset klättra in genom fönsterna. Vi gav trädgården en omgång med gräsklippare, häcksax, kratta och ilsket krafsande Elinhänder. Nu ser det drägligt ut. Var helt slut efteråt dock plus att jag tycktes ha suttit i någon konstigt för skinkorna ville inte sluta klia. Säkert en bit humle eller nått. Efter trädgårdsvården begav vi oss till gamla lägenheten för att tömma det sista där. Skönt. Känns inte så konstigt eller vemodigt att flytta egentligen, men det kommer ju alltid vara lägenheten där vi beslutade oss för att bli en till. Och köket kommer alltid vara det där jag berättade för Christian att "en till" är på väg.

På söndag kvällen var jag på jobb-get-together. Vi var hos Ann på Vikbolandet. Otroligt trevligt! Men eftersom man alltid måste ha ett i-landsproblem: maten var för god! Kyckling, salami, sallader, bröd, gratäng, paj, kräftor osv. Fick lära mig ett och annat om kräftätning av Tessan och Gunilla, de riktiga proffsätarna. Mycket mer än stjärtdelen och klon går visst att äta. Bänder man loss själva huvudskalet finns tydligen en hel del till att förtära. Nått grått klet. Viktigt var att ta bort hjärnan dock för den är tydligen besk. Ordet "delikatess" nämndes flertalet gånger under knaprandet, sugandet, slurpandet och tuggandet. Jag höll mig till klo och stjärt jag. När vi begav oss hemåt stod min mage i åtta hörn. Fidus försökte röra på sig men blev bryskt tillbakaskuffad av tre bitar chokladtårta. Natten har inte vart behaglig kan jag meddela. Magknip och halsbränna har avlöst varandra. Ett tips till alla: försök inte stuffa dig själv med kopiösa mängder mat, oavsett hur god den är, när du har ett tvåkilos foster i buken, lungorna sitter uppe vid nyckelbenen, magsäcken någonstans uppe under ena armen (troligtvis) och tarmarna bak på ryggen i en hoptryckt härva. Det leder bara till obehag.

Dax att förbereda sig för jobb.

Tandläkarinspiration

Insåg just nått coolt; senaste inlägget innan bloggtorkan handlade om mitt traumatiska tandläkarbesök. Även idag har jag varit till tandläkaren. Och bloggat. Tandläkarbesök och blogging verkar vara som peanutbutter och jelly. Årets besök var en mycket trevligare upplevelse än fjolårets då blodet sprutade. Dagens utlåtande: inga hål och bara pyttepytte med tandsten. Jag säger bara släng er i väggen Colgate, Sensodyn, Pepsodent och allt vad ni heter med ert flour och giftinnehåll. Ni har inte hjälpt mig på 29 år. Shame on you! Medalj till Weleda och deras naturliga tandkrämer samt till min superfräsiga eltandborste. Wohoo!

Efter tandkollen var jag så glad och yster (trots att klockan bara var halv 9) att jag beslutade mig för att strosa runt lite i det härliga vädret innan jag åkte hem. Att flytta ut ur stan är verkligen en av de bättre saker vi gjort för nu uppskattar man stan på ett helt annat sätt. Inte ens synen av den annars så förhatliga alkisskocken fick mig ur balans denna morgon. "Vaddåå, de är ju harmlösa där de sitter utanför Systemet och väntar på sin morgonsup. Och vaddåå att de är lite högljudda, de förmedlar ju bara sina åsikter. Och den mustiga lukt de utsöndrar, den blåser ju snabbt bort i den ljuva morgonbrisen."

Efter en stund blev jag hungrig. Begav mig till ett fik som just öppnat och tog en kaffe. Och en bulle. Bullen gjorde att jag kände mig lite som en hycklare eftersom jag en timme tidigare försäkrat tandläkaren om att neeeej då, jag småäter inte. Väljer att betrakta bullen som vad hobbitarna i Sagan om ringen kallar Second breakfast. Alltså en måltid. Inte småätande! Tio minuter senare, när sockret kickade in begav jag mig vidare på min stros. Nästa anhalt blev biblioteket. Bibliotek är bra och så, man får ju låna saker helt gratis. Dock kanske de borde utveckla någon form av lånesystem även för påsar så att vi som "inte har en krona löst" slipper gå genom halva stan och skylta med Att föda och den lika spännande uppföljaren Att möta förlossningssmärtan. Efter gratisaktiviteten boklåning fortsatte jag med den mindre gratis sysselsättningen shopping innan jag begav mig hemåt. En bra förmiddag!

I know CPR

Väcka liv i de döda? Ska iallafall försöka att skaka liv i något som varit rätt dött i elva månader. Hej igen bloggen. Wakey pakey! Här får du en omgång av min bästa livräddningsförmåga och så hoppas vi på det bästa.

Hänt sen sist då? Såklart en himla massa eftersom det var närmare ett år sen jag skrev senast, sorgligt vore väl annars. Största nyheten är väl att det väntas tillökning i boet. Say whaaat? Ska babyovilliga Elin ha barn? Ja trot eller ej. Och ja, det var planerat. Och ja, jag är fortfarande rätt skraj för ungar. De liksom ser rakt igenom en och kan likt ett rovdjur sniffa sig till min osäkerhet på långt håll. Varpå de givetvis ger hals lagom tills jag ska hålla dem. Men jag övar lite ibland. Har fått hålla Marie och Peters lilla skatt. Mycket söt unge. Oläskig. Nästan. Här om dagen höll jag henne utan att det blev tårar och snörvel. Men i bilstolen ylade hon. Elin 1 - bilstolen 0. Ha! Jag är bättre än ett plasthölje med remmar.

Vår unge (går under arbetsnamnet Fidus) kommer såklart att bli underbar. Ett praktexemplar. Fruktar dock en riktig Onkel Fester-bebis eftersom varken jag eller Christian kommer från minibebissläkter. Googlade och fann att rekordet för nyfödd baby är typ 8 kilo eller något sådant (det var iallafall då jag slutade leta i rena förskräckelsen). Hujeda mig! Så nu funderas på sockerstopp för min del eftersom det tydligen kan göda på barnet.

Att vara gravid är skrämmande på många sätt. Inte minst för det faktum att jag odlar en liten människa inuti mig (ungefär som en paprika med en sådan där liten extrapaprika inuti sig, fast bättre). Hjärnan tycks bli lite avtrubbad under graviditeten också. Jag fattar dumma beslut som att läsa gräsliga bloggar om folk vars bebisar har dött etc. Christians hjärna är som tur var lika skarp som alltid så han kan göra mig uppmärksam på korkade saker jag tar mig för. Pjuu! Har nu bloggförbud. Måste tyvärr erkänna att det inte är alltid jag ger Christian den credit han förtjänar. Emellanåt tar graviditetshormonerna över och han får sig en rejäl skopa mitt under fredagshandligen på Coop för att han inte vill gå och välja bakpotatis. När han trots mitt fräsande traskar iväg (säkerligen hatisk och less över gravidklumpen han tvingas stå ut med) ångrar jag såklart mig kossiga beteende och lovar mig själv att be om ursäkt så fort han kommer tillbaka. När han efter fem minuter inte återvänt är jag övertygad om att han har lämnat mig. Om inte för alltid, så åtminstone där på Coop denna fredagkväll. Blir tvungen att smyga iväg till müsligången och gråta en skvätt. Och där hinner Christian ikapp mig. Lycka! Älskar dig baby! Jag gillar att vara gravid. Det är coolt. Det är också kul att magen nu är så stor att jag kan stå och gnugga den utan att folk kollar snett och undrar varför den där konstiga bruden står och fånler samtidigt som hon masserar sitt fett.

Jaha, då återstår bara två viktiga frågor: kommer jag orka bry mig om att fortsätta blogga och kommer detta nu att förvandlas till en babyblogg? Under tiden som vi funderar på det ska jag gå och läsa sms´et som har plingat tre gånger nu och sen kissa för tvåhundrade gången idag. Gravida borde få rabatt på toapapper.

På återskrivande!