Igår var det Brad Paisley-dagen. I vår värld är det lika med en helt aaaaawsome dag som vi väntat på sen i april då vi pungade ut en ansenlig klump pengar för konsertbiljetterna. "Vi" i det här fallet innebär Christian, Anders, Christina samt jag själv. För er läsare som ännu inte har stiftat bekantskap med the Aaawsome Brad rekommenderar jag att spotifya, you tubea eller rusa till närmsta skivaffär SNARAST!
"Vi" tog på onsdageftermiddagen våra bilar och styrde kosan mot Stockholm och Cirkus. Efter en snabb fikapaus på Sillekrog hade vi modet och energin att bege oss in i Stockholms innerstad. Jag körde bara över heldragen linje en gång samtidigt som jag ylade åt Christian att sluta sms´a och börja vägleda mig istället. Blev lite putt stämning där för ett ögonblick, men inget som lite Brad på stereon inte kunde råda bot på. Parkerade bredvid Gröna Lund. Endast 219 kr gick det kalaset på. Skulle säga att för ett preggo som inte är promeadsuget var det väl spenderade slantar. Fördrev tiden fram till insläppet med att äta burgare på Hamburgerrestaurangen Big Shark och avvisa envisa försäljare av "cowboyhattar" och t-shirts.
Väl inne på Cirkus insåg vi snart att vi har mycket bra platser. I denna veva börjar jag också fundera på om det verkligen är säkert att gå på konsert när man är gravid i sjunde månaden. Fidus har ju faktiskt redan väldigt välutvecklade öron och kan verkligen ett stycke livmodervägg, lite vatten och mitt magspäck fungera som en hörselkåpa? Mycket oroande och Christian får börja googla. Som vanligt är det helt värdelöst att leta seriös information på nätet med alla forum och know-it-alls som finns numera. Blev inget klokare och orosnivån började såklart stiga. Slutade med att jag vadderade Fidus med tre jackor. Efteråt var magen helt svettig. Helt vild var den där inne också. Vet inte om det ska tolkas som att jag kommer föda ut en liten countryboy om två månader eller att den var stressad och försökte fly från oljudet.
Återstår att se. Om första ordet blir Jiiiihaaa, kan vi anta att det är alternativ ett.
Konserten var helt suverän! Han fick med en perfekt blandning av låtar; nytt och gammalt, ösigt och lugnt. Dessutom verkade han vara en schysst och rolig kille. Måste vara kul att var kändis och kunna säga Reindeer poop och alla skrattar och applåderar. Vi gick därifrån efter dryga två timmar, otroligt nöjda. Anders och Christina tog Djurgårdsfärjan till hotellet där de smart och romantiskt nog hade bokat in sig för en mysig weekend-mitt-i-veckan och vi tröstade oss med en mjukglass innan vi tog Ronny och åkte hem till Norrköping igen. Nu känns det nästan lite sorgligt att det hela är över. Vem vet liksom när Brad behagar dyka upp nästa gång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar