Kids och tanter

Igår var man ute och stuffade lite. Jag skulle babysittas eftersom Kulan o Christian skulle spela tv-spel hemma och det roar mig sådär måttligt att sitta och heja på. Jag och Christina begav oss, glada i hågen, till Bishops Arms. Lätt irritation i taxin; "jag har inte mer i växel, så du kan bara få tillbaka 1:50". Öhm, ooookej... Orkade knappast bråka för tio kronor, men jag kan ju säga att om du gillar att få tillbaka den växel du faktiskt ska ha, så åk inte med Taxibil i Östergötland. Väl inne på Bishops slank lite vin ner. Vi känner efter ett tag att det börjar bli dax att gå och stuffa lite på ett dansgolv. Mot Harrys (japp, det skriker lite... "äldre" om Harrys, jag vet). Just denna kväll stämmer detta mer än vanligt. Vakten talar om för oss att vi får inte komma in för de har 35 årsgräns. Ööh, va? Ett tappert försök att ljuga om sin ålder för att lura sig in resulterar i att de ber Christina att legitimera sig. Tant Elin däremot hade nog fått komma in utan tjafs. PRO-dans nästa! Vi fick gå till Vinkällaren istället. Det passar oss bättre, vi är ju trots allt inte tanter utan unga, hippa brudar. På Vinkällaren hade de rökmaskin. Det sved i ögonen. Det var varmt och trångt. Svettmustachen uppenbarade sig omgående. Mot dansgolvet. Plötsligt känner man hur någon gnuggar rumpan mot en. Det brukar innebära ett raggningsförsök. Åtminstone brukade det göra det för sex år sen, när jag var ute senast. På den tiden bestod ett dansgolv av ett gäng tjejer och en stackars full tönt till kille som gick från den ena tjejen till den andra och hoppades på ragg. Jag vänder mig om för att säga åt gnuggrumpan att jag faktiskt är en förlovad kvinna. Möts av en blick som säger "flytta på dig dumma tant, du är i vägen för mina svängande latino-hips" mer än "vill du pippa?" Hela dansgolvet är proppfullt med mer eller mindre unga män som alla stuffade loss rejält till salsabeatsen. Nått har hänt på dansfronten. I samma veva som vi gör denna iaktagelse börjar Christina känna av lårbenshalsen. Hög tid att gå hem och knyta sig. I väntan på taxin får vi en skymt av en man som utför...oraliteter... på sin manliga "vän" bakom en pizzeria. Jaa du, vart är världen på väg?

I, Kulturell

Igår var jag kulturell, belevad och sofistikerad. Jag var på vernissage. (Ooo, hon kan till och med stava till det!) Jag var där för Maries skull, även om man gluttade lite på hennes klasskamraters saker också. Hur som helst, jag är inte kulturell så himla ofta vilket gör att jag inte alltid vet hur man ska bete sig i kulturella situationer. Tydligen, fick vi erfara när vi kom gående tomhänta, så bör man ha någon gåva med sig. En snabb blick på de gamla vernissagerävarna sade oss att en blomruska inte skulle suttit fel. Akutsamtal till Anders och Christina, hade de månne en blomma? Såklart de hade. Christina är ju gammal KSM´are. Som klarade sig hela vägen till en vernissage. Enligt Anders så var deras blomma stor nog att vara från fyra personer. Jag panikerade trots det och vi rusade Drottninggatan upp. Greenroom blev vår räddare i nöden, vår hjälte. Sen var det bara att traska in på vernissagen och se otroligt belevad ut. Ha! Väl inne, på med ”minen”. När jag går på utställningar, presentationer och dylikt är det inte alltid lätt att veta vad jag borde tycka, tänka, känna, och framför allt, säga. Detta löser jag genom att använda mig av ”minen”. Minen är fundersam, hemlighetsfull, allvarlig. Ett perfekt redskap. Kombineras den dessutom med ett ”mm hmm” á la Horracio Cane på precis rätt ställen, ja då smälter man in i vilken kultursituation som helst. (Kontakta mig om du är intresserad av en helgkurs.) Marie är hur som helst mycket duktig. Jag är mycket stolt att vara hennes vän. På vägen hem regnade det. Jag svor över det. De högklackade gjorde ont. Jag svor över det också. Så sofistikerad är jag.

Goda grannar?

Bästa granne! Tack för att du iallafall är fyrasekundersmannen då det låter rejält ner!

Ni vet hur man brukar göra nån ritual eller dansa typ en regndans när man vill att något ska hända? Jag skrev ju för ett par inlägg sedan hur vi dansade till "Jag hör hur de ligger med varandra på våningen ovanför" på Hallsbergfesten. DET SKULLE VI INTE HA GJORT! Vi har nu fått nya grannar ovanför oss. Dessa kan jämföras med två sorters djur: Elefant - med tanke på hur de klampar, och kanin - med tanke på deras sovrumsaktiviteterna. Östra Promenaden är ett fint ställe att bo på, men tydligen är inte väggarna så stadiga. Elefanten gör så tavlorna skallrar och kaninerna gör att bambupinnarna i vasen på vår vägghylla är på väg ner. Jag ska nog ta och presentera våra kära grannar för mina vänner någon dag, mina vänner Möbeltassar och Fäll för tusan in hälarna lite. Nån som blir sugen på att bo i lägenhet?

Driver omkring

Vissa saker är tabu. En sådan sak är att driva med andras husdjur. Jag har ju världens sötaste praktexemplar till hund, så det är lätt för mig att vara kaxig. Mannen jag mötte på morgonpromenaden var dock inte riktigt lika lottad som jag på hundfronten. Vad han släpade runt på måste nog närmast beskrivas som den där efterblivna hyenan i Lejonkungen. Den som tuggar på sitt eget ben ni vet. Vi talar här såklart om en sån där nakenhund som har värsta kalufsen. Jag ser på långt håll när mannen och hans "hund" kommer mot mig på gångvägen att detta kommer bli svårt. Svårt för mig att hålla mig för skratt vill säga. Den fräkniga lilla saken skuttar runt i sin bulliga nakenhet och gläfser vilt för att få utlopp för någon typ av bokstavssjukdom. Ägaren försöker förgäves få korven att gå fot. Skrattet är på väg upp. Tårarna tränger fram. När vi möts på vägen möter jag ägarens blick och ser en desperation som inte kan vara något annat än ångest över att äga en så anskrämlig hund, och i sällskap av denna möta någon med en änglahund. När jag vänder mig om för att få en sista skymt av djuret ser jag hur den i full karriär lyckas trassla in kopplet på fel sida av en lyktstolpe och gör en vid bana i luften likt en zeppelinare. Och där kom vrålgarvet.

Kan med detta blogg inlägg även passa på att skicka ett förlåt till syster Maria för att jag sa att hennes blivande katt ser ut som en tornuggla.

Om man nu inte får driva med andras husdjur, vad får man då driva med? Jo sig själv är det ok att outa som lite korkad med jämna mellanrum. Jag känner att idag är en sådan dag när jag kan bjuda på ett av mina mindre stolta ögonblick. Jag har valt att kalla det hela för "Elin tvättar balkongen med bilshampoo". Bor man vid Östra Promenaden blir balkongen ganska snart rätt svart. Och vad består då denna svarthet av? Jo avgaser och däckslitagepartiklar. Och vad vore då lämpligare att skrubba balkongen med än bilshampoo? Låt oss även slänga i lite vax för att göra räcket extra skinande och vattenavstötande. DÅLIG IDÈ! Vax torkar rätt snabbt till en vit hinna. Jobbet fick göras om, med potatisborste. Nu har jag ryggskott efter att ha stått som en fällkniv i två timmar.

Vad är väl en fest i Hallsberg...?

Jo, det ska jag berätta; skitkul! Iallafall den festen jag var på i lördags. Christians plastfarbror Åke fyllde 60 så Östgötamaffian satte sig i bilen och brummande... norrut? Har ingen karta. Strunt samma. Vi brummade iväg helt enkelt.

Incheckning på Hotell Stinsen. Jag ska inte låta detta bli en hotellrecension, men låt oss säga så här: det var en stor spricka i handfatet som var "limmad" med brunt klet. Lakanen var hur som helst vita, utan brunt klet, och luktade rent.

16:30 var det förfest hos Mamma och Pappa Ytterström i rum 319. Eller 318. Vi hade nog kunnat vara vart som helst på plan 3 utan att störa någon. Det var inte tättbebott på Stinsen i helgen. Förfesten var trevlig. Det var fotboll på TV. Och det fanns tysklandsvin. Kl 18 avslutas förfesten och det bär av till fots till festlokalen. Vi går vilse. Under en 200 meters förflyttning. I Hallsberg. Men vi lyckades hålla huvudet kallt och inte gripas av panik. 

Fram kom vi och möttes av Örjan, kvällens toastmaster. Han var jättecool. Om jag skulle vara toastmaster någon gång så skulle jag vara som Örjan. Kanske utan smokingen, men i övrigt. Nu var släktena samlade. Det här var tydligen första gången som Åke och Faster Ytterströms släkter träffades på 26 år. Förväntningarna var höga. Efter en hälsningscermoni med lite svansande, rumpnosande och ett glas bubbel så gick vi till bords. Jag och Christian hamnade vid barnbordet. Det var en barnfri fest vilket gjorde att vi praktiskt taget var att betrakata som första klassens ynglingar. Mycket trevligt. Och eftersom det bara var vi kiddies vid vårt bord så kunde ju vi snacka vår slang och prata om facebook och så vidare. Maten var fantastisk. Fet och fin och med möjlighet till kolhydratuteslutning, precis som jag vill ha den. Vinet var fint det också, det ska jag inte sticka under stolen med. 

Efter maten tyckte Östgötamaffian att det var dax att inta dansgolvet. Detta gjordes till Jag hör hur de ligger med varandra på våningen ovanför. Det hanns även med lite zorba. Och en och annan styrdans. Mamma Ytterström lärde mig buggstegen och så praktiserade jag med Broder Ytterström. Oupa! Nu har jag ont i höften. Troliga anledningar:

* Jag blev skickad in i tegelväggen under en supertrippelboggibuggsnurr

* Jag halkade omkull på en marsipantårteros

* Jag är gammal och stel och har fått en lårbenshalsinflammation

Kvällen avrundas vid halv 2. Jag var inte trött så Christian fick somna till min ljuva stämma medan jag satt i sängen och sjöng. Jag kan tydligen beatbox´a också. Det visste jag inte.

Frukost. Go Hotell Stinsen! Mycket gott! Efter detta var det obligatorisk alkoblåsning och vi kan väl säga som så, att det inte är min förtjänst att vi kom hem med bilen. Men jag var inte ensam i promilleklubben och som tur var fanns det några ansvarsfulla i vårt gäng som kunde frakta oss tryggt hem till Norrköping igen. Pju. Borta bra, men hemma bäst. Iallafall skickas ett stort tack till Åke och Nina för en otroligt trevlig fest. Eller som vi kids skulle sagt det; det var topnotch*.

* http://www.folkmun.se/definition/topnotch