I, Kulturell

Igår var jag kulturell, belevad och sofistikerad. Jag var på vernissage. (Ooo, hon kan till och med stava till det!) Jag var där för Maries skull, även om man gluttade lite på hennes klasskamraters saker också. Hur som helst, jag är inte kulturell så himla ofta vilket gör att jag inte alltid vet hur man ska bete sig i kulturella situationer. Tydligen, fick vi erfara när vi kom gående tomhänta, så bör man ha någon gåva med sig. En snabb blick på de gamla vernissagerävarna sade oss att en blomruska inte skulle suttit fel. Akutsamtal till Anders och Christina, hade de månne en blomma? Såklart de hade. Christina är ju gammal KSM´are. Som klarade sig hela vägen till en vernissage. Enligt Anders så var deras blomma stor nog att vara från fyra personer. Jag panikerade trots det och vi rusade Drottninggatan upp. Greenroom blev vår räddare i nöden, vår hjälte. Sen var det bara att traska in på vernissagen och se otroligt belevad ut. Ha! Väl inne, på med ”minen”. När jag går på utställningar, presentationer och dylikt är det inte alltid lätt att veta vad jag borde tycka, tänka, känna, och framför allt, säga. Detta löser jag genom att använda mig av ”minen”. Minen är fundersam, hemlighetsfull, allvarlig. Ett perfekt redskap. Kombineras den dessutom med ett ”mm hmm” á la Horracio Cane på precis rätt ställen, ja då smälter man in i vilken kultursituation som helst. (Kontakta mig om du är intresserad av en helgkurs.) Marie är hur som helst mycket duktig. Jag är mycket stolt att vara hennes vän. På vägen hem regnade det. Jag svor över det. De högklackade gjorde ont. Jag svor över det också. Så sofistikerad är jag.