Fallfrukt

Sen jag började med LCHF har jag försökt undvika frukt. Har gått utmärkt hittills, men i dag föll det. Dagens gåta blir således: Vad föll först; äpplet eller Elin? Jag trodde det var bananer som var "halkfrukten", men när äpplen får ligga tillräckligt länge så utvecklar de tydligen vissa bananliknande egenskaper. Hade vart kul att veta det liiite tidigare, då hade jag kunnat slippa sitta i frisörstolen och lukta övermoget äppelmos.

Bloggbesvär

Det drar ihop sig till flytt igen. Värsta deja vúen från förra året. Man skulle kunna tro att flyttning är vår hobby. Det är det inte. Bevis på detta finns här; på min Botten-5-arbetslista:

1. Kloakrensare. (Vet inte om denna befattning finns i verkligheten, men det gör den säkert. Jag menar, kolakerna måste ju bli rätt lortiga. Det är väl lite det som symboliserar en kloak?)

2. Lokalvårdare på tågstation. (Oavsett vart man städar är det som att städa en toalett.)

3. Flyttkarl. Jobbigt att släpa saker. (Ha! Där ser ni! Bevis! Tycker inte alls om att flytta!)

4.Mc Donaldsmedarbetare. (Kräver nog ingen ytterligare förklaring)

5. Telefonförsäljare. (”Jo men det är väl klaaaart att du ska köpa ett fyrtiopack damtrosor! Dåliga säger du? Ja men då skickar vi med tjugo till till bara halva priset. Vill inte ha säger du? Hur tänker du nu?)

Som ni vet var ju jag rätt neggo till bloggande tidigare. Är inte övertygad om att jag är helt o-neggo nu heller. För att hitta lite inspiration till inredning av nya lägenheten har jag börjat leta runt lite på nätet. Problemet är ju att oavsett vad man söker på så finns ju de två miljoner ”bästa träffarna” i en blogg. Och uppenbarligen ljuger google för mig för det är sannerligen inte alls bra träffar! Hur som helst så börjar man leta runt där i bloggen för att hitta det där man sökte på. Problemet är ju att det inte går eftersom 99,9% av bloggskrället handlar om annat oväsentligt, som säkert är skitroligt för personens tre stammisläsare. Söker jag på ”sheesammöbler” så vill jag hitta sheesammöbler och inte ett långt utlägg om hur nått modelejon har pimpat sin vintageblus. Ser ni problemet här? Ska man verkligen behöva beta igenom tjugo modebloggar för att hitta en enda vettig sida om sheesammöbler? I think not! Jag lär mig ju en hel del om mode dock. Nu är det väl bara en tidsfråga innan jag kommer hem från Erikshjälpen med ett par läckra ”nya” gamla shorts, med midjan uppe vid öronen, byter knapp i brallan för att ”sätta min egen prägel på dem”, drar ett flätat skärp som jag hittat på mormors vind genom hällorna och matchar det hela med en brokig storskjorta, givetvis djupt nedstoppad i shortsen. Kommer börja publicera en daglig bild på mig själv i mina ”egenskapade” modealster. Åter igen, I think not!! JAG VILL INTE HITTA UPPE-I-ARMHÅLORNA-SHORTS PÅ NÄTET! JAG VILL HITTA SHEESAMMÖBLER! ATT BYTA KNAPP I ETT PAR SHORTS ÄR INTE ATT ”SKAPA NYA KREATIONER”!! Och nu sitter det väl någon stackare som söker på sheesammöbler och bara får fram mitt blogginlägg... tääänktente på de... Ber om ursäkt. Om du som sheesamsökare i detta ögonblick sitter och svär över mig som bara slösar med din tid genom nonsensbabbel, skicka mig ett mail så ska jag hänvisa dig till någon av de få, riktiga sheesamsidor jag efter mycket blod, svett och tårar lyckts gräva fram på denna bloggförgiftade web. Eller så kanske jag kan fresta dig lite extra rabatt på de fantastiska, egenskapade vintagemodeplagg jag numera även säljer. Vad sägs om en läcker ”playsuit” a.k.a. vuxensparkdräkt från 70-talet? Du får mormorsskärpet på köpet om du slår till inom 3 minuter.

När vindarna viskar "vart tusan är bilnyckeln?"

Här om dagen hade vi finbesök på Ingelsta Shopping. Jag står där i godan ro och filosoferar om piller och så plingar det plötsligt till i dörren. In kliver ingen mindre än Roger Pontare. Hoppla! HUR bete sig? Känns ju off och låtsas att man verkligen inte känner igen honom, men ännu mer off att börja yla i falsett av ren och skär exaltion och be om autograf till mig själv och alla mina vänner. Sorry alla vänner som fick upp hoppet om en autograf där för ett ögonblick; jag körde på den coooola medelvägen = bete mig som jag alltid gör mot kunderna. Glad, trevlig och hjälpsam. Okej, kanske lite extra hjälpsam tillfället till ära. Dock verkar det inte som att mitt undermedvetna var helt nöjd med mitt laid back´a handlande vilket resulterade i ett gisslantagande av Rogers bilnyckel. Vill hävda att det i själva verket var ett missförstånd, eller att det egentligen är Marie som är den kändiskåta gisslantagaren. Tror att det var en kombination av dessa kanske.

En stund efter att Roger lämnat butiken (och jag hunnit ringa Tessan i Dominobutiken för att berätta den fantastiska nyheten, och Tessan i sin tur ringer Emma i Spiralenbutiken så fort att det är upptaget när jag ringer dit) så hittar jag en bilnyckel på kassadisken. Rogers bilnyckel. Kan det verkligen vara sant? Kommer jag kanske att få träffa honom igen? *falsettskrik* Lägger nyckeln i kassalådan så den är i säkert förvar och inte blir bortrövad av något galet fan. Sen kommer Marie för att byta av mig, vi tar en kopp kaffe och snackar lite Roger ett tag innan jag går hem. Så klart glömmer jag att berätta om den kvarglömda bilnyckeln. Roger kommer tillbaka en stund senare, Marie falsettskriker i exaltion, och meddelar att "Nej, det finns ingen kvarglömd bilnyckel", sen ringer hon mig för att skryta över att hon också fått träffa Roger, varpå jag såklart meddelar att det VISST finns en bilnyckel. Det hela slutade med att Roger tycktes tröttna på oss och skickade in sin fru för att hämta nyckeln.

Och för alla er som undrar: Jag vet inte om han hade hårtofsen, han hade en basker på sig!

I bröllopets, datatraumats och den heliga tårtans namn. Amen.

Måndag morgon/förmiddag (9.45, avgör själv). Kommer till jobbet, glad i hågen och kärleksfull till sinnes efter helgens bröllop. Då ser jag det, och känner en isande känsla i magtrakten; DATAKASSAN SER MYCKET SKUM UT IDAG!! Och det är aldrig ett gott tecken när något ser skumt ut! Har fortfarande i mycket färskt minne senast jag ringde IT-support.

E: (röst i falsett pga djup oro och begynnande panikering) Hej! Datorn är konstig. Skärmen är helt svart!! *hyperventilering version 2.0*

V: (lung och trygg röst, med en touch av grekiska) Ser du datorn?

*tystnad*

V: Själva "burken".

E: Ja, ja jag ser den nu.

V: Öppna luckan på framsidan.

E: Okej.

V: Ser du knappen?

E: Menar du den enda knappen som finns på hela datorn? Den med ett powertecken på?

V: Ja.

E: Ja, ja då har jag hittat den.

V: Tryck på den.

E: Okej. Sen då?

V: Nu är datorn igång igen.

E: Eh, jaha. Ja tack då.

Denna morgon däremot är faktiskt datorn på, men något konstigt verkar verkligen försiggå. Eftersom jag nu vet vart powerknappen sitter så tar jag till hemmafixarknep nr 1; starta om. Så sker, men ingen förändring i konstighet dock. Och nu börjar det hända saker må ni tro. Fönster öppnas och stängs, program går igång, sidor bläddras, ett dokument öppnas och någon börjar skriva... REDRUM...REDRUM... Jag lovar! True story! Typ. Det visar sig att man ju kan fjärrstyra datakassan, vilket jag förstod när jag lugnat mig ett par snäpp och min syn klarnat upp sig så pass att jag kunde se att det inte alls stod redrum utan att det var IT-supporten som meddelade att de var inne och fixade ett par saker. Pjuu! Sen lika plötsligt som allt satt igång var det över igen, och jag kunde andas ut. Blev jäkligt trött dock. Tror jag förbrukade hela veckans energiförråd genom att hetsa upp mig sådär. Det kan aldrig vara bra för hjärtat. Bör nog börja meditera för att bli en mindre upphetsad person. Har köpt ett app för det; Relax with Andrew Johnson. En skottsk herre som med sövande röst ger en instruktioner. Funkar väl sådär måste jag säga. Han låter roligt iallafall. Yooouuu äääre nöööw in tåååååtal reeeeelaxation. Tooootally cäääälm. And reeeeelaxed. Nej Andrew, där tar du fel. Jag är fortfarande pigg och vaken, och fnissar åt dig. Men jag är åtminstone inte upphetsad. På nått enda sätt.

Från det ena till det andra. Den gångna helgen har varit mycket bra. Elin, Christian och Ronny har var varit On The Road Again. Denna gång till Vallentuna för kusin Fridas och Nickes bröllop. Kan bara säga att det var toppen på alla fronter.

* Vacker brud och stilig brudgum.

* Fin ceremoni. Jag kunde fortfarande hela Fader Vår utantill. Det ger pluspoäng när man ska in i himmelen det.

* Bra musik.

* God mat.

* Mycket trevligt sällskap.

Och vet ni vad? Jag är kär! Christian? Nej, men min nya älskling är förvisso också vit på utsidan och med rosa klet på insidan, så de besitter vissa likheter. Jag säger bara tre ord: Bröllopstårta från Gourmandise! Gosh!! Som tur är gjorde förra veckans pulverdiet susen och klänningen var så pass rymlig att jag faktiskt vågade mig på två bitar. Vore det sjukt att köpa en sån tårta bara till mig själv någon dag? Enligt deras hemsida så har de snart en webshop. Tänker hålla mig uppdaterad där. ;)

Tack herr Vedin och fru Kusinvitaminvedin (kunde inte låta bli, det skrev sig ju praktiskt taget själv) för att vi fick vara med på er stora dag. Blir också sugen på att gifta mig. Chriiiistian?? *flirt flirt* Hmm... efter min kärleksförklaring till tårtan tidigare är det väl knappast troligt att det blir nått inom en snar framtid...

Sommaren Är Tjock och On The Road Again

Så var det dax igen. Vet att jag suger på att uppdatera bloggen. Skyller avsaknaden av blogginlägg på... *trumvirvel* mupp-grannarna! Såklart! Allt ont i världen är givetvis deras fel. Har känt att jag på sista tiden inte riktigt varit mitt vanliga hobbybittra self, jag har varit riktigt, professionellt kärringbitter. Och då tenderar blogginläggen att innehålla alltför många svordomar. Inte roligt. Men nu blir det ändring på det. (Bitterheten alltså, angående bloggandet vågar jag inte lova för mycket.) I tidigare blogginlägg har jag nämnt totalt döfödda försök att slippa grannarnas klampande. Nu äntligen har vi hittat en fungerande metod. Den kallas flytt. Bye bye Östra Promenaden, hej Trädgårdsgatan. Vi har fått oss en lägenhet. Privat hyresvärd (supernice herre, vi fick lust att krama honom vid flertalet tillfällen), översta våningen (givetvis!), stor och fin, en riktig vuxenlägenhet. Nu har vi nått att "växa i". Och då syftar jag inte på rubriken på detta blogginlägg. 119 kvadrat. Vi har inte ens möbler för att fylla ut alla rum än. Men det kommer. Har ni nått ni vill bli av med så tar vi tacksamt emot det. Inga fula saker dock. ;)

Soon-to-be Home Sweet Home

Nu till nått mer bekymmersamt. Tänk er in i följande scenario: Sidenklänning för 800 kr inhandlas för att användas vid kusins bröllop. Moder sliter i sitt anletes svett för att sy om denna klänning så att den ska sitta perfekt. Dotter mycket tacksam. Visar denna tacksamhet genom att grisäta en massa skit över sommaren. Klänning går inte längre att stänga. Bröllop på lördag. PANIIIIIIIIIK!!! Försöker lösa detta genom pulverdiet, något jag lovat mig själv att aldrig utsätta mig själv för igen. Men jag har ingen bra backup-plan *suck* Frida, är det ok om jag klär mig i en stor, svart sopsäck på ert bröllop? Lovar att ha snygga skor.

Var ju på bröllop helgen som var också. Marie och Hendrik gifte sig i Tyskland. Så trevligt, och fint och bra på alla sätt! Träffade så många trevlig människor. Eftersom det fanns en proffsfotograf närvarande så tog jag noll kort på bröllopsgrejer. Ni får alltså hålla tillgodo med iPhonebilder på mig och Christian.

Resan gick mycket bra. Var såklart långt att åka med Ronny, men allt gick ändå mycket smidigt. Under resan försökte vi lära oss så mycket som möjligt.

Danmark:

* Är ett litet land. Går fort att åka igenom.

* Danskar gillar röd korv (inte för att vi såg nån från bilen, korv alltså, men vi visste sen tidigare).

* Deras flagga kallas Dannebrogen (visste vi också sen tidigare).

Hmm, verkar inte som att vi lärde oss något nytt i Danmark egentligen.

Dannebrogen

Tyskland:

* Ett "A" i vägbenämningen betyder Autobahn. På en autobahn får man köra FORT om inget annat anges. Vi valde att benämna detta som Free Speed under hela resan. Glädjen över Free Speed är att jämföra med julaftonsglädje.

* "We ate it" heter "Vii ejts it". (Källa: Shrek 4)

* Det är mycket vägarbeten i Tyskland. Om Free Speed är som julafton, då är vägarbeten som grannar ovanför som klampar.

* Det finns fartkameror även i Tyskland. Vet ännu inte om de funkar. Hoppas inte. Vi får se inom en snar framtid.

* Schnizel är en tysk maträtt. Vi åt ingen sån.

Tyskland var, som ni hör, lite mer lärorikt än Danmark.

Systembolaget - släng dig i väggen!

Hotel Schröder

Nej, nu ska jag sluta. Ska till Mem snart och umgås med mina kära vänner. See ya!