18 augusti 2010

När vindarna viskar "vart tusan är bilnyckeln?"

Här om dagen hade vi finbesök på Ingelsta Shopping. Jag står där i godan ro och filosoferar om piller och så plingar det plötsligt till i dörren. In kliver ingen mindre än Roger Pontare. Hoppla! HUR bete sig? Känns ju off och låtsas att man verkligen inte känner igen honom, men ännu mer off att börja yla i falsett av ren och skär exaltion och be om autograf till mig själv och alla mina vänner. Sorry alla vänner som fick upp hoppet om en autograf där för ett ögonblick; jag körde på den coooola medelvägen = bete mig som jag alltid gör mot kunderna. Glad, trevlig och hjälpsam. Okej, kanske lite extra hjälpsam tillfället till ära. Dock verkar det inte som att mitt undermedvetna var helt nöjd med mitt laid back´a handlande vilket resulterade i ett gisslantagande av Rogers bilnyckel. Vill hävda att det i själva verket var ett missförstånd, eller att det egentligen är Marie som är den kändiskåta gisslantagaren. Tror att det var en kombination av dessa kanske.
En stund efter att Roger lämnat butiken (och jag hunnit ringa Tessan i Dominobutiken för att berätta den fantastiska nyheten, och Tessan i sin tur ringer Emma i Spiralenbutiken så fort att det är upptaget när jag ringer dit) så hittar jag en bilnyckel på kassadisken. Rogers bilnyckel. Kan det verkligen vara sant? Kommer jag kanske att få träffa honom igen? *falsettskrik* Lägger nyckeln i kassalådan så den är i säkert förvar och inte blir bortrövad av något galet fan. Sen kommer Marie för att byta av mig, vi tar en kopp kaffe och snackar lite Roger ett tag innan jag går hem. Så klart glömmer jag att berätta om den kvarglömda bilnyckeln. Roger kommer tillbaka en stund senare, Marie falsettskriker i exaltion, och meddelar att "Nej, det finns ingen kvarglömd bilnyckel", sen ringer hon mig för att skryta över att hon också fått träffa Roger, varpå jag såklart meddelar att det VISST finns en bilnyckel. Det hela slutade med att Roger tycktes tröttna på oss och skickade in sin fru för att hämta nyckeln.

Och för alla er som undrar: Jag vet inte om han hade hårtofsen, han hade en basker på sig!

3 kommentarer:

  1. Åh! Nästan i klass med mitt möte med Professor Snape, men bara nästan =)

    SvaraRadera
  2. Marina, HUR kunde jag gissa att du skulle vara först att kommentera det här inlägget? :D

    SvaraRadera
  3. O jag som serverade Alexander Skarsgård kaffe ombord på båten en dag =D

    SvaraRadera