Snutt och tugg

Som småbarnsförälder har man inte alltid tid att göra det man känner för för stunden eftersom Någon inte lärt sig begreppet "vänta en stund" än. Exempelvis så har termoskoppen blivit min bästa vän eftersom den erbjuder mig varmt kaffe även en timme senare om Någon pockar på uppmärksamhet precis under min fikastund. Nu har dock något skett som ger mig gott om tid att både blogga o suga i mig kaffe. Nej, vi har inte sålt Dante på Tradera. Vad som hänt är att lille sonen har upptäckt sina fötter. Fötter, detta otroliga fenomen som kan studeras i timmar. Eller? Tydligen. Kan man annat än att förundras över någon som ägnar ansenlig tid av dagen åt att försöka suga på sina tår? För några år sen gick det rykte om att Lotta Engberg bet på tånaglarna. Också förunderligt. Men vidrigt. Upp med benen i luften, grabba tag knäna, arbeta händerna längre och längre ut på benen tills du får tag i foten. Dra den mot dig samtidigt som du ivrigt snappar med munnen för att nå fram till tån för en liten snutt. Eller ett nageltugg. Valfritt. Där har du tips för att fördriva tiden om du har lite extra över. Efter ett tag kan du nog göra detta utan att flämta och stånka av ansträngning och kan betrakta det som en stunds avkoppling och egenvård (the Lotta way) istället för det gympapass det tycks vara för Dante.

Helgen har förövrigt varit bra. Gomiddag hos Evalott och Ted i lördags. Nom nom! Det enda som inte var nom nom med kvällen var en viss orange herre i melodifestivalen.

Idag har vi haft besök av Jeanette och Dennis. Mycket trevligt! Dante fick så fina presenter. Bland annat en söt, prickig liten... filur. Vi har ännu inte lyckats utröna exakt vad det är. Möjligen en hund eller kanin. Vi kallar den för Hundinen för att vara på den säkra sidan. Dante gillade den. Efter två sekunder var Hundinen alldeles slemmig av Dantes välkomnande snuttande. Skönt för tårna som fick vila en stund.

Fröken fientlig

De luktar konstigt.
De tränger sig i köer.
De parkerar illa.
De är för högljudda.
De pratar för mycket.
De pratar för lite.
De är allmänt störiga.

Jag pratar såklart om Folk. Jag har alltid sett mig själv som en social varelse och har alltid sagt mig "gilla att träffa nya människor". Buuullshit! Vet inte om det här är någon fas men jag är totalt ointresserad av Folk. Under graviditeten kände jag att jag inte hade lust och ork att sitta och kallprata med en vän till en väns vän på någon tillställning. Jag ville bara mysa med mina nära och kära, kunna vara mig själv i det suckande och stånkande tillstånd jag var i. Jag ploppade ut Dante men tycktes inte ploppa ut känslan av ointresse för Folk. Den finns kvar. Är helt tillfreds med att bara umgås med de jag känner och tycker om. Kan inte minnas när jag träffade ett Folk som berikade mitt liv, eller ens min dag, senast.

Wow, får man verkligen säga så? Vi svenskar som är uppvuxna med att "alla får vara med" och att man ska vara så snäll jämt. Men sen får vi också lära oss att "inte prata med främlingar". Förvirrade. Tar risken med mitt uttalande. Och till mina nära och kära; tycker om er massvis! Till er jag inte känner; återkom om ett tag så kanske jag är mindre fientlig. Men bara kanske.

Ironiskt nog tillbringar jag kvällen ensam idag. Dricker vin och äter jordnötsmör direkt ur burken. Party!

Brutalt uppvaknande

Idag börjat NNL. Igen. Men det är inte det vi ska prata om nu. Vi ska prata om vad som hände när jag skulle slänga äggskalen från den NNL-vänliga frukostomeletten. Vad som hände var att skalen ramlade rakt igenom soppåsen. Den tomma soppåsen som Christian satt i ett par timmar tidigare. Vad orsakar detta kan man ju fråga sig? Jo det ska jag berätta! Samma sak som lämnar små bajskorvar efter sig i hela sopskåpet. Japp, vi har råttor. Underbart! Vid närmare undersökning så inser jag att denna lilla snyltare nog inte vart här för första gången. Förrådet av skräp i den närliggande tomma komposthinken talar för att detta pågått ett tag. Och detta förklarar SÅ mycket! Har undrat vid några tillfällen hur Christian kan missa så ofta när han kastar skräp, så det hamnar i komposthinken. Och varför i hela friden börjar Gringo skälla hysteriskt utan anledning ibland på morgonkvisten? Nu vet vi. Anticimex nästa eller hur går man till väga? Tillsvidare har jag gillrat en fälla. Kallar den Brieost och Vattenbad. Hoppas bara att råttan är tillräckligt korkad för att ta klivet över kanten.

Klämkäckt

Jag har en (antagligen) sjuklig fascination för att klämma saker. Är du kräsmagad bör du nog sluta läsa nu. Jag minns till och med när det hela startade. Min kära vän Marie var den som ledde mig mot klämträsket. Tidpunkt: högstadiet någon gång. Plats: hönsboxen i stallet. Marie berättade att man kunde klämma på näsan så att det kom som små vita maskar. Väl hemma var jag såklart tvungen att testa. Och mycket riktigt; vita små maskar uppenbarade sig. Helt fantastiskt. Som trolleri.
Flertalet år senare träffade jag Christian. Vi satt bredvid varann på Komvux. Ovanför ena ögonbrynet hade Christian en konstig utväxt. Efter att ha stirrat på denna utväxt i några månader frågade jag, oanständigt tidigt i vår relation, vad det var för något. Fick svaret att han haft den jättelänge och att den inte gick att klämma. Challange accepted!!! Den gick att klämma. Med hjälp av nål och ivriga Elinfingrar dränerades utväxten och Christian blev den hunk han är idag. Sedan den dagen har jag varit av den fasta övertygelsen att Allt går att klämma. Idag har jag mött min överman. Eller egentligen igår, men jag ville inte inse det då. På min haka sitter en leverfläck. En sån där ljus, utstående rackare. Ur denna kan jag med jämna mellanrum dra ut en liten, liten flaga av någonting. Detta har fått mig att börja fundera på om detta verkligen är en leverfläck. Kan det kanske vara en saftig varböld FÖRKLÄDD till leverfläck? Bäst att undersöka. Gick loss på skapelsen med diverse tillhyggen. Det enda som kommer ur den är blod. Både igår och idag. Får nog inse att detta inte är något som borde klämts. Problemet är att jag nu retat upp den så till den milda grad att den vägrar sluta blöda. Fick plåstra om mig och skamsen kliva ut ur badrummet och erkänna för Christian vad jag ägnat mig åt där inne i en halvtimme.

Nog om detta nu. Jag har hunnit med annat idag också. Fika och shoppa. Latte 32 kr, babymössa 20 kr. En av den var ett fynd. Gissa vilken?

Brum brum tut tut

Lille trollet sover för natten och de vuxna, dvs jag, Christian och Gringo hänger i soffan. Vi kollar på Top Gear. Utöver Gilmore Girls fastnade jag även för Top Gear under graviditeten. Top Gear handlar om bilar. Jag är inte intresserad av bilar. Men det är ändå underhållande på nått sätt. Har säkert nån undermedveten crush på James May eller nått. Måste vara jäkligt undermedveten i så fall.

Här kommer en redogörelse över senaste tidens lärdomar:
• Tvätta ditt barns öron oftare än var tionde vecka om du vill undvika att det börjar växa fungus och stinka ur dem. Tydligen rinner det in lite kräk där då och då och slår rot.
• När du ätit chili con carne och ska plocka upp barnet ur babysittern, böj dina ben och låt huvudet vara högsta punkten. Carnen hotar att komma upp och säga hej igen om man bara lutar sig ner. Christian tyckte att det vore väl inte mer än rätt om Dante också fick sig en liten nedkräkning, så ofta som han ger oss en.

I helgen var mor här. Mys! Det tyckte Dante med. Ytterligare en person som talar om för honom hur söt han är. Vem skulle inte gilla det? Vi hade några härliga dagar med shopping, ätande och Gnestabesökande.

Nej, nu ska jag koncentrera mig på mr May och Co. och lära mig något mer om bilar. Hittills har jag lärt mig att Bugatti Veyron är en snabb bil och att Lamborghinis är fula.