De tränger sig i köer.
De parkerar illa.
De är för högljudda.
De pratar för mycket.
De pratar för lite.
De är allmänt störiga.
Jag pratar såklart om Folk. Jag har alltid sett mig själv som en social varelse och har alltid sagt mig "gilla att träffa nya människor". Buuullshit! Vet inte om det här är någon fas men jag är totalt ointresserad av Folk. Under graviditeten kände jag att jag inte hade lust och ork att sitta och kallprata med en vän till en väns vän på någon tillställning. Jag ville bara mysa med mina nära och kära, kunna vara mig själv i det suckande och stånkande tillstånd jag var i. Jag ploppade ut Dante men tycktes inte ploppa ut känslan av ointresse för Folk. Den finns kvar. Är helt tillfreds med att bara umgås med de jag känner och tycker om. Kan inte minnas när jag träffade ett Folk som berikade mitt liv, eller ens min dag, senast.
Wow, får man verkligen säga så? Vi svenskar som är uppvuxna med att "alla får vara med" och att man ska vara så snäll jämt. Men sen får vi också lära oss att "inte prata med främlingar". Förvirrade. Tar risken med mitt uttalande. Och till mina nära och kära; tycker om er massvis! Till er jag inte känner; återkom om ett tag så kanske jag är mindre fientlig. Men bara kanske.
Ironiskt nog tillbringar jag kvällen ensam idag. Dricker vin och äter jordnötsmör direkt ur burken. Party!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar