När man går genom livet gäller det att var uppmärksam och dra lärdom av saker som händer. På senste tiden har jag fått lära mig saker må ni tro.
Lärdom 1: Parkera inte under en lind. Detta resulterar i att det ser ut och känns som att någon spraylackerat bilen med sirap. Problem: Det finns en sabla massa lindar runt Östra Promenaden.
Lärdom 2: Respektera dag-parkeringen. Tydligen ska det sopas längs med trottoarkanten en gång i veckan. Blockar man framfarten för sopfordonet så medför det en gul liten p-botremsa på 600 kr. Inte bara en liten knäpp på näsan alltså, utan en spark i magen.
Lärdom 3: Peta inte snor i p-boten och hoppas på att kunna riva av den hörnan. Remsan är i plastmaterial = du får gå där med din snoriga p-bot tills du hittar en sax.
Den senaste tiden har jag ju nämnt en hel del om våra nya grannar ovanför. Dessa grannar håller på att driva mig till vansinne och jag mår stundtals jäkligt dåligt. Men, eftersom denna historia trots allt tycks ha ett visst sensationsvärde så biter jag ihop och skojjar vidare. Vi har nu äntligen lyckats få grannarna att öppna dörren när vi plingar på, så att vi face to face kan framföra våra klagomål. Tidigare prövade metoder som visat sig vara totalt döfödda:
* Lämna lapp
* Ringa hyresvärden
* Kasta gummiboll i taket
Kontenta: vill man ha någonting gjort, då får man fasen ligga i. (Lärdom 4.) Dörren öppnades av någon som sannerligen inte kunde vara den 38 åriga kvinna som står skriven på lägenheten. (Tack ratsit.se) Detta var en riktig liten fjortisfis, såg tydligt klen och sjuklig ut. Och inte gav hon speciellt mycket motstånd när jag kom upp där, ilsk och morrande över att det för tredje gången låg ciggaska på balkongdynan. Jag förde relativt vuxet och behärskat fram mina klagomål, men som Anders så vänligt påpekade; jag ville nog i hemlighet att hon skulle bitcha lite tillbaka. För att få någon form av utlopp för min frustration sprätte jag ciggaskan från dynan ner framför hennes fötter innan jag gick. Det var väl den mindre vuxna delen av det hela. Jaja, ingen är perfekt. Vad som kan betraktas som mer vuxet i det här fallet är att jag har börja sova med öronproppar för att slippa höra granneländena. Det här är bara början, sen går det väl utför. Papiljotter i håret för det rätta svallet, näsvidgare i nosen för att reducera snarkning, sovmask för ögonen som att stänga ute solstrålarna som tränger in likt laserstrålar, bettskena i truten för att undvika gnissel och så de läckert neongula öronpropparna. Het puma, coming through! Det här måste vara the end of passion tror jag. "Älska? Nej vet du vad! Jag behöver ju en timme på mig att preparera mig för sänggående" alternativt "Älska? Nej vet du vad! Du ser ju ut som ett ufo!". Skämt åsido, än så länge är det ju faktiskt bara öronproppar. Jag körde på Muhammed-metoden. Om inte tystnaden kommer till Elin så får Elin komma till tystnaden. Känns rätt konstigt dock. Man ligger där helt i sin egen bubbla och tvingas lyssna på sin egen Luke, I am your father-andning. Creepy. Sen varje morgon när Christian går till jobbet så måste han avploppa mig för annars finns inte en chans att jag hör väckarklockan. Den stora frågan är som det verkligen är ofarligt att sova med öronproppar? Känns så tryckande och fuktigt. Tänk om jag får trumhinnesvamp eller nått. Kan den komma in för långt? (That´s what she said) Kanske peta till en väsentlig del av hjärnan? Om någon har långvarig erfarenhet av öronproppar så tar jag tacksamt emot information om dess farlighet/ofarlighet.
Från det ena till det andra; i måndags var det Robertmiddag. Robertmiddag är en mycket trevlig tradition som såklart alltid infaller på Robertdagen den 7 juni. Enligt tradition bjuds vid detta högtidstillfälle ärtsoppa, punch och pannkakor. För första gången sen jag började med LCHF blidde det lite problem. Detta problem avhjälptes genom att medtaga doggybag. Blev såklart mobbad. Lite orolig att bli utröstad från nästa års Robertmiddag. Under middagen uppkom fantastiska idéer på hur Robertdagen skulle kunna bli ännu större:
* Se till att någon president eller annan högt uppsatt snubbe heter Robert så Robertdagen blir en helgdag.
* Se till att flytta nationaldagen till den 8 juni, så det blir en helgdag = ledighet = kan kvadruppla punchintaget under Robertmiddagen.
Kvällen bjöd även på paketutdelning. Mamma och Pappa Ytterström a.k.a. Stor-Robert och Stor-Roberta ansvarade för detta. Här snackar vi idel finfina prylar. Vad sägs om en jordgubbsskivare, handbagagevänliga flaskor, uppblåsbar resekudde, skruvmejsel med hemlig gömma för skruvbitsen och öl-tät ficklampa? Oupa!
Nu ska jag ut och springa på att mina ben blir fasta och fina. Har köpt ett par shorts.
