Snutt och tugg

Som småbarnsförälder har man inte alltid tid att göra det man känner för för stunden eftersom Någon inte lärt sig begreppet "vänta en stund" än. Exempelvis så har termoskoppen blivit min bästa vän eftersom den erbjuder mig varmt kaffe även en timme senare om Någon pockar på uppmärksamhet precis under min fikastund. Nu har dock något skett som ger mig gott om tid att både blogga o suga i mig kaffe. Nej, vi har inte sålt Dante på Tradera. Vad som hänt är att lille sonen har upptäckt sina fötter. Fötter, detta otroliga fenomen som kan studeras i timmar. Eller? Tydligen. Kan man annat än att förundras över någon som ägnar ansenlig tid av dagen åt att försöka suga på sina tår? För några år sen gick det rykte om att Lotta Engberg bet på tånaglarna. Också förunderligt. Men vidrigt. Upp med benen i luften, grabba tag knäna, arbeta händerna längre och längre ut på benen tills du får tag i foten. Dra den mot dig samtidigt som du ivrigt snappar med munnen för att nå fram till tån för en liten snutt. Eller ett nageltugg. Valfritt. Där har du tips för att fördriva tiden om du har lite extra över. Efter ett tag kan du nog göra detta utan att flämta och stånka av ansträngning och kan betrakta det som en stunds avkoppling och egenvård (the Lotta way) istället för det gympapass det tycks vara för Dante.

Helgen har förövrigt varit bra. Gomiddag hos Evalott och Ted i lördags. Nom nom! Det enda som inte var nom nom med kvällen var en viss orange herre i melodifestivalen.

Idag har vi haft besök av Jeanette och Dennis. Mycket trevligt! Dante fick så fina presenter. Bland annat en söt, prickig liten... filur. Vi har ännu inte lyckats utröna exakt vad det är. Möjligen en hund eller kanin. Vi kallar den för Hundinen för att vara på den säkra sidan. Dante gillade den. Efter två sekunder var Hundinen alldeles slemmig av Dantes välkomnande snuttande. Skönt för tårna som fick vila en stund.