Friend or foe?

Tutte. Tröstarn. Ljuddämparn. Kärt barn har många namn. Jag väljer Nappjävel! Vid sänggående i går ägnade jag närmare en timme åt att plugga in eländet. Lillen kommer till ro, slumrar till. Mamman likaså. Då hör jag det förhatliga ljudet av en Nappjävel som åker ut. *florp* Avvaktar och ser vad som händer. Dante smackar lite, skruvar på sig. Inser att munnen är tom. Smackar lite mer. Jag avvaktar. Dante grymtar. Jag inser att Nappjävel snarast bör stoppas in i den allt mer högljutt grymtande munnen för att det inte ska bli riktigt dålig stämning. Har ni försökt hitta en utspottad Nappjävel i ett kolmörkt rum? Inte det lättaste. Den kan ligga praktiskt taget vart som helst i den lilla sängen. Ner med händerna och famla efter Nappjävel. Hittar den förhoppningsvis utan att väcka honom allt för mycket. Annars ligger några extra på nattygsbordet. Har ni försökt plugga in Nappjävel i ett kolmörkt rum? Heller inte det lättaste. Jag använder strategin "Sikta på nosen". Stadigt tag om Nappjävel, håll försiktigt fram handen över det grymtande lilla ansiktet. Hitta näsan. Det är lätt för den sticker ju ut. Nedanför där sitter munnen. Känner hur den snappar. Har jag otur får jag mig ett slemmigt hugg av de tandlösa käkarna. In med Nappjävel. Lugnet lägger sig. Ett tag. Gäller att vara envis och tålmodig. Tillsist blir han tillräckligt trött för att inte inse att Nappjävel åker ut. Först då blir det sova av på riktigt. Angående envishet och tålamod; det har jag inte. Vet att jag måste gräva fram och damma av dessa fina egenskaper nu när jag är småbarnsförälder, men var katten har jag lagt dem? Klurar istället på metoder att få Nappjävel att stanna inne. Silvertejp eller en gummisnodd runt vardera öra är vad jag kommit fram till so far.