Den magiska räkpajen

Igår anordnade Christina pajpartaj. Vid lunchtid igår beslutade sig min mage för att få katarront. Det är en vidrig typ av ont. Intog Losec och filmjölk för att muffla magslemhinnan. Hjälpte föga. Fick även byta från klänning o strumpbyxor till jeans för att strumpbyxorna klämde så hårt på magen. (Ytterligare ett tecken på att NNL bör starta snarast? Näää, bara ett tecken på att jag hade mycket ont i magen.) Väl hos Christina visade det sig att det bjuds på LCHF räkpaj. Det finns vissa maträtter jag älskar så mycket att jag tappar fattningen och nästan blir otrevlig. Sushi är en sådan rätt. LCHF räkpaj är en annan. Jag vill äta så mycket att jag tuppar av av mättnad och anser att andra personer bara bör ta av rätten om de VERKLIGEN älskar den, annars kan de välja något annat. Konstig? Jag? Tunga och gom knollrade sig av vällust vid tanken på denna räkpaj. Magen knollrade sig i obehag vid tanken på fast föda. Jag hade dock inga planer på att låta en liten petitess som magplågor hindra mig från att stuffa mig med min älskade paj. Och tur var väl det, för gissa vad som mirakulöst nog botade magkatarren? TUR att jag var girig nog att insistera på att jag skulle ha sista biten... bitarna... Nåväl, ingen katarrkänsla sen dess. Mirakel! Tack kära vänner för en mycket trevlig kväll. Om mitt pajroffande drog ner stämningen för er andra allt för mycket så lämna gärna in ett klagomål så vet jag till nästa gång. Då tar jag med egen extrapaj.

Hur som helst, söndag idag. Hade inget kaffe hemma i morse och bara mediokra frukostprodukter så vi löste det hela genom att åka till Ingelsta och frukosta på Lindahls. När energin från leverpastejmackan med efterföljande fikabröd kickade in begav vi oss in på ICA för att handla. Gissa vad vi glömde köpa? Kaffe. Tog oss sen till Åby och promenerade runt och var bittra över att folk bor där i sina villor och inte vet hur lyckligt lottade de är som har hus.

God söndag på er nu allihopa.