06 juli 2010

Elin Oidipus

Och då syftar jag inte på den där lilla detaljen med "döda pappa, avla med mamma" utan jag syftar på hans klumpfötter. Jag har sånna. Värmens fel! Det började med att fotlänken stramade och liksom sjönk in i valkar i vristen. Hallå fotknöl, vart tog du vägen? Igår fick jag med våld dra på mig gladiatorsandalerna, vilka inte satt lösare vartefter promenaden fortlöpte. Har provat olika metoder för att avsvälla mina dunkande fötter:

* Iskallt fotbad. Ronnys sköt-hink tömdes, fylldes med all is vi hade, även epilatorns kylgel-dyna. I med lite eukalyptusolja också för att få den där extra kyliga känslan. Effekt på svullenhet: Ingen alls! Effekt på fräschdoft i hemmet: Stor! (Tror även att jag lyckades Turtle Wax´a mina arma fötter lite pga bristfällig hinkursköljning. Liksom på balkongräcke har Turlte Wax inte en fördelaktig effekt.)

* Högläge. Hjälper hyfsat. Hindret för fullständig hjälp heter Dåligt Tålamod. Får jobba på det.

Kvar att prova är, jag vill knappt uttala det: stödstrumpa. Trodde det var illa nog med öronproppar och sovmask.

På tal om öronproppar, jag kan meddela att jag inte är helt tillfredsställd med vår framgång på grannfronten. De bor fortfarande kvar. Tydligen kan inte någon få en "prick i registret" om inte en opartisk bedömning gjorts. Okej, logiskt. Praktiskt? Ööh, nja... Ska vi ringa in honom när grannarna ska "komma till", så att säga, och hoppas på att han hinner hit för att fånga vår taklampa när den är på väg ner? Eller ska ha sitta här på en liten pall och sjunga nattvisor för oss medan han väntar på att grannen börjar klampa? Den som lever får se. Återkommer till detta.

1 kommentar:

  1. Josefin Sjöberg12 juli, 2010 19:03

    Hejsan Elin!
    Kan du inte ta och prova provena
    stället för en "riktig" stödis.
    Kan inte vara kul med sådan i denna värme.

    //Josse

    SvaraRadera