Sluta tuta

För rätt många år sedan så skrev jag en lista över Saker Att Göra Innan Jag Dör. På listan står "Lära mig spela saxofon". Jag spelade ju klarinett i skolorkestern förut. Det var kul. Problemet var att klarinett INTE ÄR COOLT. Elin o Putte Wikman typ. Saxofon däremot, det är häftigt. Kolla bara in Clarence Clemons. Mycket cool. Hur som helst, för att kunna kryssa något på min livslista så gick jag och köpte en saxofon. Och några notböcker. Vad sägs om "Vi spelar saxofon" nummer 1, 2 och 3, "Altsaxen och du" och de lite ballare "Disney Hits" och "Julfavoriter". Och öva det gjorde jag. Lärde mig bland annat Amazing Grace, En Helt Ny Värld och My Heart Will Go On, så helt borta var jag ju inte. Efter ett tag så tappade jag sugen lite. Kan delvis bero hundens högljudda ylande varje gång jag nådde de höga tonerna. Gringo och saxofonen blev svurna fiender första gången de sågs. Eller hördes.

Hur som helst, de senaste åren har det inte spelats speciellt mycket, men jag lärde mig ju lite så jag prickade av det på listan och kände mig rätt nöjd med att saxen dammade inne i garderoben. Nu i sommar ska vi dock till Turkiet, och då kom jag på att det skulle sitta fint med en extra slant i fickan. Eller för att säga det med andra ord; nu ska saxen ut! Så idag grävde jag fram den, blåste av dammet och vandrade iväg till Hasses Pianotjänst. Eftersom det var varmt ute så hade jag min skinnjacka på mig. När jag gick där längs Nygatan råkade jag snegla på mig själv i ett skyltfönster. SHIT, vem är den där coolingen med sitt coola instrument? Säkert en KÄNDIS! I det ögonblicket tvekade jag för en sekund, men insåg rätt snabbt att jag kan ju inte behålla en grej i en låda bara att jag ser häftig ut när jag bär omkring på den. Kan ju isåfall lika gärna bära runt på ett tomt fodral. Funderade även på att ställa mig vid Södertull o köra litegrann med det öppna fodralet framför mig. Om inte annat kunde jag kanske tjäna ihop till Turkietpengar genom att folk betalar för att få tyst på mig. Jaja.