Vad gör man med en fredagmorgon?

Jo man vaknar till, svarar ett grötigt ”ja” när Christian frågar om man kan fixa frukost medan han rastar hunden. Sedan somnar man om. Vaknar till igen när Christian efter hundrastning brutalt sliter upp sitt nya TV-spel som levereras med posten. Någonstans i den vevan masade jag mig ur sängen. På bänken ligger Christians mackor som han fått bre själv eftersom jag är en lat jä*el. Fyller en kastrull med grötingredienser, kokar och grejar. Efter denna mumsiga frukost och ett CSI-avsnitt är jag redo för en ny dag. Skyller min slöhet på att jag faktiskt har ONT i min arma kropp. Hade mitt aerobicpass igår och måste ha gjort ett konsigt knyck eller nått för jag lyckades sträcka nån muskel i både skinkan och låret. Känner att jag skulle vilja strecha ut det hela, men lyckas inte på nått sätt hitta en position som fungerar. Det sitter liksom för långt in på nått sätt. Dumma innerfiléer!!

För övrigt idag har jag varit på banken. Behövde en ny internetdosa eftersom den jag hade lägligt nog slutade fungera igår när jag skulle betala räkningarna. Är visserligen inte speciellt förvånad eftersom den tycks ha varit lite krasslig ett tag. Har fått gissa vissa siffror emellanåt. Och ett nytt batteri gjorde inte heller susen så det var bara att bege sig till Swedbank. Precis vad man vill göra en fredag vid 13-tiden. Jag och halva Gävle var där. Fick iallafall min nya dosa tillslut. De hade designat om den sen senast. Bankkvinnan lovade att den skulle ”vara mycket lättare att använda” och ”ha mycket färre knapptryckningar” än den gamla. Jag vart genast misstänksam. Tror det när jag ser det.

Kan meddela att jag upptäckt en ny rädsla som jag inte visste att jag hade. Rädsla för kinesiska drakar. Det var Tjejkväll på stan här igår och jag råkade ut för en sådan utanför gallerian. Den bara for fram och tillbaka och nån maskbeklädd man dansade framför den och ett gäng med folk gick bakom och hetsade på med trummor. Herregud. Pulsen skjöt i höjden och svetten trängde fram. Tänk om den mejar ner mig! Tänk om den slukar mig! Vänliga människor uppe på Friskis försökte lugna mig: ”det är troligen riktiga människor under draken”. Blev även där mycket misstänksam. Och jag tror det när jag ser det. Håller mig nog inne nästa gång det är Kinesiskt Nyår, för säkerhets skull. För ett lugna mig efter drak-traumat gick jag till Indiska. Nya gardiner blev det. Det kan ju faktiskt behövas nu när vi ska flytta, man vet aldrig.

To Yantra or not to Yantra

Jag har blivit med spikmatta. Efter att under åtskilliga veckor (sen någon gång innan jul för att vara exakt) stått och packeterat hysteriskt många spikmattor i påsar och fått mig oräknerliga rivsår så har nu ett av dessa platta små piggsvin hittat sig in på Urbergsterrassen. Spännande. Åbäket packeterades upp och gissa vem som var först fram för att testa? Christian. Och han låg faktiskt i åtminstone en kvart. Sen var det min tur, och jag överlevde också. Måste dock skälla lite på mamma som ringde mitt under min sk. djupavslappning och på Gringo som visade sitt missnöje över att ingen brydde sig om honom genom att gnyla. *grrr* Men på det hela taget var det faktiskt en okej upplevelse. Ska testa att ligga med rumpan på den nån dag, fatta vad det skulle göra underverk mot celluliterna! Wow! Beach 2009!! :)

Kan härmed meddela att vi har beslutat oss för att ta tjuren vid hornen/bita i det sura äpplet/sätta snöbollen i rullning/få ändan ur vagnen/tummen ur ar*let (välj själv passande uttryck) och sticka från stan. I skrivande stund sitter vi som bäst och laddar upp för att gå och säga upp lägenheten. Idag ska det göras. Tre månaders uppsägningstid innebär att efter augusti så bär det av mot Norrköping. Wee! Mycket exalterad! Och lite skraj. :) Har en lägenhet som vi fått erbjudande om visning på och som vi vill ha, så hoppas hoppas hoppas! Gringo vill också ha den för den har en liten balkong där han kan ligga och steka tills magen blir alldeles svartgrå, hans favorithobby. Den uppfyller även mina och Christians önskemål. Christians därför att det finns plats för en dator och med mycket stor sannolikhet tillgång till internet. ;) Mina därför att den ligger i ett gammalt fint hus vilket innebär ett mycket schysst utgångsläge för att inreda snyggt. Härligt materialistiska vi är.

Gwate upp o gwate ner

Casa del Ytterström, Norrköping, 06.00
”We were at the beach... everybody had * klick*” Väckarmobilen. Ingen snoozing idag (buuu!) eftersom Christian ansvarande för väckarklockan. Upp kom vi iallafall, trodde jag skulle avlida av trötthet. Var så trött att jag såg dubbelt av Evalott som stod i hallen färdigpiffad och redo för en ny dag. Jag var INTE redo.

Tågstation, Norrköping, 07.05
Anländer till tågstation. Väntar tålmodigt på tåget. Blir alltid lite stressad när jag ska ut och åka. Vid 7.20 börjar folk strömma till. Perrongen blir full och man ser ju liksom begäret efter en sittplats i folks ögon. Tvivlar inte på att åtminstone hälften av perrongfolket utan att tveka skulle köra av hälsenan på mig med sin resväska bara för att komma före in på tåget och få en plats. Jag känner rentav fysikt obehag över den fyllande perrongen. Why liksom, jag hade ju betalt de 43 kronorna extra för att faktiskt ha en sittplats och slippa fundera på om jag borde stålkanta min resväska för att kunna åsamka andra största möjliga skada.

Regionaltåg nummer who cares, 07.28
Ombord på tåget. Nu börjar det. Maktkampen om bordet. Ni vet den där grejen på borden man kan ha antingen uppfälld eller nerfälld. Jag, som resande med djur av modell knä-typ, kräver uppfällt! Gillar inte att ha en hårande Gringo praktiskt taget i munnen. Tjejen brevid mig, resande med bok av typ Allmän Kriminalrätt, hade hoppats på nerfällt. Dialogen löd:

Jag: Vill du gärna ha bordsskivan nerfälld? Skulle behöva plats för min hund (visar noga fram Gringo så hon riktigt ska se hur söt och oemotstånderlig han är.)

Hon: Ja helst. Jag tänkte läsa.

Jag (tänker): Men håll boken i handen då, din klenis.

Jag: Det blir så trångt för mig att ha honom i knät om det är nerfällt.

Hon (tänker): Men sätt hunden på golvet då, han ser ju ändå läbbig ut.

Hon: Ska du åka hela vägen?

Jag: Hur långt är hela vägen?

Hon: Gävle

Jag: Då ska jag åka heeela vägen

Jag vann striden om bordsskivan. Måste vart för att jag såg macho och farlig ut med mina svällande biceps och för att Gringo hade sitt skrämmande bad boy-nithalsband. Hon måste helt enkelt insett att vi lätt skulle ta henne i en fight. Wohoo, victory!

Lägenhet, Gävle, cirka 11.30

Hemma i en väldoftande lägenhet. Älskar mina doftstrån.

Nu dax för lite mer ”vanligt” bloggande. Har alltså vart i Norrköping i helgen och det har vart väldigt skoj. Här kommer en snabb genomgång:

• Träffade Christian igen. Puss för det. Det var faktiskt 15 dar sen senast.
• Familjemiddag med firning av pappa Ytterström som fyllde år. Han fick en systemkamera som gick varm hela kvällen. Jag vill oxå ha!! Tänk vilka snygga bilder jag skulle kunna ha i min blogg då.
• Träffade min skrutta Christina igen som fick mig att vilja flytta till Norrköping ännu mer så att vi kan träffas hela tiden och bli vardagsvänner igen. Hade en mycket trevlig grillkväll. ”Drink”-tips: Saint Tropez. Lika delar rosévin och Fanta. Serveras helst i ett ko-glas av plast. Konstigt nog tog vinet slut långt före Fantan, inte alls som jag hade planerat det i mitt huvud.
• Motorcykelåkning med pappa Ytterström. Weee!! MÅSTE ta eget motorcykelkörkort SNART!
• Speeddate med Lovisa. Vi är så jäkla effektiva i vårt umgänge. Vi slösar ingen tid på att köra artighetsprat om väder och familj utan vi går direkt på det väsentliga: gnället och skitsnacket. Det är sann vänskap det.

Det var helgen det. Idag har det jobbats. Tog mig lite vitaminer i ren tristess vilket medförde att jag nu har en extremt... besvärlig mage. Låter och känns som, jag citerar Lillemor från i lördags, att det bor en "hungrig isbjörn där inne". Tänker inte skvallra vilka vitaminer det var jag snaskade på för då kanske ryktet sprider sig och ingen vill handla dem. Och så kan vi ju inte ha det.

Det var allt för idag. Over and out.

Snoozeknappen - my love

Jag tog en liten sovmorgon i morse. Söndagens REP-möte medförde en liten vändning av dygnet. Jag är inte förvånad, men lider fortfarande av sviterna. Som Jet-lag, fast jag inte har åkt nånstans. I natt kom jag i säng vid 2-tiden. Räknade raskt på fingrarna att jag borde gå upp vid 10 för att få mina åtta timmars sömn. Klockan 10 ringer alarmet (Hedwig´s sång från Harry Potter). Jag famlar i mörktet (har tjocka gardiner så det är faktiskt mörkt i rummet trots att klockan är 10. Skönt, men ack så förrädiskt) och mina fingrar finner tillsist vad de söker: snoozeknappen. Aaaah, ljuva tystnad. I 5 minuter. Sen lite fammel igen... och så tystnad. Så här fortsätter det. Grejen när jag snoozar är att jag hamnar i något lusigt dåsigt stadie precis mellan sömn och vakenhet. Jag drömmer väldigt lätt när jag befinner mig i det här stadiet. Eller det är nog egentligen inte riktigt drömmar utan mer väldigt avslappnade tankar. Det känns som att det är drömmar som jag kan styra och de tar mig alltid till någon härlig tillvaro där jag vill stanna för alltid. Jag ligger där bland mina rosa moln som den värsta pundaren och bara fortsätter trycka på snoozeknappen. Vid 13 kom jag upp idag. Tog nog en snoozeöverdos. Rätt missnöjd med den bedriften.

Sömnstörning Utan Närmare Specifikation

Big problem! Har inte kunnat somna på två nätter. Bara ligger där och vrider och vänder mig ända tills lakanet bildar en liten störig vall precis där jag ska ligga. Okej, i natt kanske sömnsvårigheten var befogad för jag tog en liten nap tidigare på dan. I en timme. Men ändå!! What is wrong? Fullmåne? Nej... För mycket kaffe? Nej... Brukar ha lite svårt att sova när Christian är borta, men på 12 veckor har jag liksom haft tid på mig att vänja mig. Jag har utvecklat en ny rutin på sista tiden. Jag ligger på sidan o bylsar ihop överblivet täcke framför mig och så spoonar jag täckklumpen. Mys på hög nivå.

Nu är klockan 00.15 och jag vågar knappt gå o lägga mig bara för jag är rädd att bli liggande där till kl 3 som i natt. Vid 1 igår gjorde jag misstaget att börja räkna ut hur många timmar jag får sova om jag somnar "nu". Och så höll jag på; "somnar jag nu får jag sova i...7 timmar!" "Nähä, fortfarande vaken..." "Men om jag somnar NU så får jag sova i 5,5 timmar!" Lycka till säger jag bara.

Finns ju en massa knep man kan ge sig på om det kniper:

• Kamomillte


• Varm mjölk med honung


• Ett varmt bad med lavendel i


• Meditaion


• CD med valsång

Säger nog nej tack till samtliga alternativ med följande motiveringar: Kamomillte smakar hö, varm mjölk är som "färskpressad kossa", badar jag åker det upp en massa avloppsslam när vattnet ska tappas ur, meditera är tråkigt och CD med valsång har jag ingen (vad syyyynd!!).

Avslutar dagens inlägg med en bild. Idag står det mellan två bilder. Det ena är på en igelkott jag såg när jag var ute och sprang (försökte ta en närmare bild men igelkotten var fasen snabbare än jag) och det andra är på en lustig skummig gräskräkning som Gringo gjorde efter att ha betat lite. Givetvis vinner igelkotten. Tänker inte publicera bilder på spyor i min precious blogg!

Måndag hela veckan

Idag har det känts som måndag. Då blir man mycket glad när man inser att det verkligen inte är måndag utan fredag, den bästa dagen på hela veckan. Idag har jag dessutom varit rättså produktiv tycker jag:

• Lagt grunden för sommarens solbränna. Benen är verkligen läskigt bleka. De har inte ens riktig hudfärg utan nån vitgenomskinlig nyans.

• Var ute o sprang. Utökade sträckan lite, till 4,1 km. Det gick väl rätt bra skulle jag säga. En fluga studsade mot min hornhinna så jag såg suddigt halva vägen. Han måste ha kissat precis när han krockade med ögat på mig eller avgett nått gift. Under springturen hann jag även med att smickra några medelålders män genom att stirra på deras jäkligt snygga motorcyklar så pass att jag nästan krockade med en mötande medmänniska. Och ont i benhinnan fick jag oxå, weepijey.

• Jobbat. Inget märkvärdigt att förtälja där. Stod mest och beundrade mig själv i spegeln och förundrades över den fantastiska solbrändhet jag lyckats uppnå under förmiddagen.

Nu är jag hemma och har tjejkväll med mig själv. Är för tillfället mitt inne i "Pretty Woman". Och så har jag målat naglarna oxå. Alla 10. Förstår ni nu vad jag menar med produktiv. :)

Måste givetvis bifoga en bild. Och gissa vad det blir på? :) Konstigt nog ser inte benet på långa vägar lika läbbigt ut på bild som i verkligheten så skåda o njut.

Stora Traderadagen

Jag behöver pengar! Alltså; dax för Tradera igen. Som tur var är jag ledig idag så det finns gott om tid att fotografera "objekt" (och vänligt men bestämt fösa undan Gringo så han inte kommer med på bilderna och råkar bli såld), beskriva "objekt" (jättesnygg flipflop, perfekt till sommarn, luktar inte svett osv) och lägga ut "objekt". Mycket skoj. Eller inte. Men det är desto roligare när man får in lite slantar för sånt som jag ändå aldrig använder.

Visserligen händer det ju att jag faktiskt investerar i något lite då och då. Men bara saker jag verkligen behöver, som den här trevliga Buddhan tillexempel.

Förövrigt idag blir det aerobics ikväll, kör ju alltid mitt pass på torsdagar. Projekt "Spegelvända hela alltet" fortsätter. Ansvarig för projektet (läs: Elin) är positiv till utvecklingen so far. Och för er som vill ha en hint om vad det innebär att spegelvända nånting: testa att borsta tänderna med fel hand. Och tänk sen att göra nått som känns så knäppt, fast med hela kroppen. När nån ser.

Shit, jag tappade en femtioöring. Hjälp mig att leta.

Människor är lustiga med pengar. Scenario: Kvinna kommer in på mitt jobb med en ask piller. Asken i ena handen, kvittot i högsta hugg i den andra. Kvittot visar 424:-, prislapp på ask 399:-. Kvinnan är mycket förgrymmad, vill minsann ha 25:- tillbaka.

Följande händer med jämna mellanrum; att en vara råkat bli felmärkt, det har skett en prishöjning och vi har inte hunnit ändra alla lappar eller dylikt. Helt plötsligt verkar somliga se det som sin rätt som konsument att få ett lägre pris. Ingen jäkel kommer ju tillbaks för att lämna mer pengar om prislappen visar mer än kvittot. Nej då litar minsann på att "kassaapparaten vet bäst". Jag gick förbi Preem-macken för ett tag sen och då var det nått fel på ena delen av pristavlan så det stod att bensinen kostade 1:74 istället för 11.74. Kan jag kräva att få bensinen till det priset då? Men det står ju faktiskt så! Wää wää! *plutar med underläppen*

Grejen i det här fallet var att kvinnan gjorde sig besväret att komma tillbaka för 25 kronor. Jag förstår mig inte på människor som kräver tillbaka pengar från en vän som lånat en tia till en kopp kaffe, använder kuponger för att tjäna 3 kronor, kommer tillbaks till en festplats dagen efter för att hämta en cider som de hade kvar etc. etc. För mig är det löjligt. Bjuder jag på en öl idag så bjuder du nästa gång. Eller gången därpå. Spela roll! Sluta räkna vartenda öre o slappna av lite. Jaja, kvinnan fick sina 25 kronor o vart nöjd. Och jag fick ett litet tema till dagens blogg. Win-win!

Joggblogg

Igår kväll när jag gick o la mig låg jag och filosoferade ett tag. Jag har sagt länge o väl nu att jag ska komma igång och jogga. Sprang ju rätt mycket förra året, så pass att jag tillsist till och med gillade det. Under sommarn i hettan så föll det hela och nu är jag i rutten joggform. Följande har varit mina två favoritursäkter under våren: "Det är slaskigt och grusigt ute vilket kan förstöra skorna" samt "Jag får problem med benhinnan". Nu är det varken grusigt eller slaskigt ute och jag har inte känt av benhinnan sen.. jaa du. Alltså är inte mina ursäkter vattentäta längre. *gulp* Vad göra? Därav den lilla filosoferingsstunden i går kväll. Innan jag somande hade jag bestämt mig för att ta en joggtur innan jobbet (började kl 14, så vi snackar ingen gryningstur här).

Väckarklockan ringer. Jag snoozar. Väckarklockan ringer. Jag snoozar. Christian ringer. Jag ber att få ringa tillbaka för att jag är så jäkla trött o vill sova mer. Vid halv 11 kvicknar jag till så pass att jag kan börja tänka klart. Kommer ihåg joggingen. Som genom ett trollslag känner jag direkt hur dåligt jag mår. Lustigt det där. Kroppen känns tung och seg. Näsan är nog lite rinnig. Ont i halsen har jag oxå. Och så lite allmänt stel. Och är det inte lite rabies jag känner av? Bäst att skippa joggingen så det inte blir värre.

14.15. Jobbet. Blev ingen joggingtur innan. Står där lite skamsen och missnöjd med mig själv. Den begynnande rabiesen har dragit sig tillbaka. Den rinnande nosen likaså. Någonstans där under eftermiddagen blev jag rätt less på mig själv och ägnade resterande timmar åt att rabbla som ett mantra i huvudet: "Nu skärper du dig Elin. IKVÄLL SKA DU JOGGA!!" Om och om och om igen. Och gissa vad? Det funkade!! Jag sprang en sväng. Inte nån supersträcka, men 3,8 km enligt jogg.se. Inget benhinneont, men nån oidentifierad ondhet bakom höger nyckelben. Skumt. Men det kan jag leva med. No pain, no gain!

Jag återkommer med uppdateringar på joggfronten. Förhoppningsvis. Skulle det aldrig mer komma på tal kan ni ju anta att jag slackat ner mig igen och försöker tysta ner nederlaget. :)

Bye!

Dagens citat

"Hellre en hamburgare i handen är tio i hagen"
- Lovisa Persson, om varför stan är bättre än landet

Dagens lärdomar

• Man får inte dricka floursköljet direkt ur flaskan. Det korrekta svaret när apotekarmannen frågar om man vill ha ett doseringsmått är "jag tack" eller möjligen "nej tack, jag har". "Det behövs inte, jag tar bara en slurk ur flaskan" är tydligen inte ett bra alternativ. Så vet jag det. Och han skrattar nog än. Såg väl framför sig hur jag morgon o kväll omsluter hela flasköppningen med truten och tar mig en rejäl hutt. Ha, han kunde inte ha mer... hrmm... rätt.

• Att ha djur innebär mycket glädje, men oxå den del jobbiga stunder. Har återigen spenderat min lediga dag hos veterinären. Denna gång för att få veta att skruttens ena bogled inte är likadan som den andra, med andra ord det är nått fel. Och det går inte att, som veterinären uttryckte det, "ersätta den saknade vävnaden". Så nu väntar en ny medicinkur i en månad. Hoppas verkligen det hjälper. När jag stod och väntade på att anmäla mig i receptionen när vi kom så kommer en tjej ut ifrån ett av behandningsrummen. Tårarna rinner längs kinderna på henne och hon bär på något som är inslaget i en handduk. Inte svårt att gissa vad hon grät för. Eftersom jag är lite känslig av mig så kände jag hur tårarna steg i ögonen på mig med. Gud vad hemskt den dagen man behöver at bort sin lilla älskling. För att inte visa receptionisten att jag höll på att börja gråta fick jag fejka en jäsp o låtsas att det var därför jag var vattnig i ögonen. Kanske inte ska gnälla över en konstig bogled när somliga uppenbarligen har det värre. Deppo.

• Folk gillar bloggare. Jag måste verkligen vara den sista personen i världen som accepterar bloggande som en godtagbar hobby. Mitt bloggande har tagits emot med stor entusiasm måste jag säga. (Lovisa, har du slutat skratta än?) Kan faktiskt inte minnas när något jag gjorde skapade sådan uppståndelse:

- "Jag ska skaffa hund!"

- "Okej"

- "Jag fick B på c-uppsatsen!"

- "Okej"

- "Jag har börjat blogga!"

- "Jaa! Är det sant? Vad kul!!"

Perfekta vårnätter

Det finns något jag skulle vilja kalla perfekta vårnätter. En kort period varje vår kan man vandra hem ensam sent en kväll och bara njuta av att finnas till. Det är en natt i början av maj. Gullvivorna blommar och häggen har precis slagit ut. Bladen är ljustljust gröna o fortfarande liksom lite klibbiga. Under eftermiddagen har det regnat men när man strosar där hemmåt så har det slutat och himlen har klarnat upp. En massa fåglar kvittrar (trots att det är natt... Udda, men de gör det). Det är inte en människa ute och det känns som man är helt ensam i hela världen. Luften är frisk, och det är vindstilla och man känner så tydligt lukten av hägg. (Det luktar jättegott för er som aldrig känt efter!) Jag försöker pricka in en sån natt varje år, älskar att bara gå där.

I natt är en sån natt. Tyvärr slösade jag bort det hela genom att cykla. Nosen frös o det bildades en sån där liten sur snordroppe som gamla gubbar får, fingrarna frös så de vart skrynkliga och håret sög åt sig av luftfuktigheten vilket medförde denna sexiga åttiotalslugg:

Visst är väl livet underbart. :) Kan iallafall råda alla att försöka tajma in en perfekt vårnatt nångång o bara njuta lite. Lämna cykeln hemma.

Puss o godnatt!

Det var en gång...

Jag känner en tjej, vi kan kalla henne för Elin (det här är en sån blogg där man nämner hela namnen o inte bara första bokstaven). Elin har länge, länge varit en stor motståndare till bloggar med följande argument:

* Det är löjligt att man kan göra sig en karriär med titeln "bloggerska". Låter fjantigt helt enkelt.

* Vem tusan är intresserad av att läsa om Lena i Umeås katt/Lisas bråk med P/Hur många drinkar A drack på Kreta osv?

* Folk försöker ju bara få uppmärksamhet.

* Har folk verkligen inget bättre att göra?

Och vad händer? Efter mycket stort övervägande smyger sig Elin in på Blogger en onsdageftermiddag. Detta sker i allra största hemlighet. Profil skapas. Blogg döps. Och första inlägget skrivs. Oh my God. Här är vi nu alltså. Hej, mitt namn är Elin och jag är bloggist. Hej Elin!

I skrivande stund är det bara en person som känner till den här bloggen o det är Angelica, eftersom vi var o fikade nyss o jag behövde ventilera inför nån. Kan dock säga att det är Christinas fel att jag ens hamnade här. Hon nämnde något om en bloggfest och det är väl motiv nog att sätta sig ner o börja skriva. :)

Känner att jag liksom inte har hittat min stil inom bloggandet än, men det kommer nog. Var lite inne på att ha nått tema från början, typ Hälsa eller nått eftersom det är det man sysslar lite med om dagarna. Mat var ett hett förslag oxå men det är lite kinkigt att skriva om. Vill inte bli en sån bloggare som folk blir irriterad på som ständigt berättar om sina lustiga dieter och hur de utesluter relativt livsnödvändiga delar så som, ja säg FETT! Som en som jag var inne o kikade på (när jag researchade vad folk i allmänhet skriver om) där det handlade om en tjej som skulle "komma i form för beachen". Hon la in bilder på sig själv i alla möjliga vinklar så man verkligen skulle få se varenda obefintlig cellulit och så skrev hon upp exakt allt hon åt. Mycket lustigt. Fick mig iofs ett skratt eller två och det är väl lite vitsen med bloggar, att roa nån, men det är inte riktigt den nischen jag vill ha. "Kära blogg. Nu har jag ätit frukost. 1 dl lätt... nej, shit MELLANfil och tre pumpakärnor. Har gått upp två gram sen i går kväll. Mkt oroad, kan det vara för att jag hade mjölk i kvällsteet kanske?" Troligtvis kommer det säkert dyka upp en o annan matbild (gillar att fota mat av nån anledning) och ett o annat inlägg om träning (eller snarare avsaknaden av). Bara för att testa funktionerna som finns så kör vi väl en matbild direkt:

Så, vad kommer då denna blogg handla om? Antagligen inget som nån bryr sig om om hundra år, men vad gör det?

C ya!