När man sätter sig på cykeln i ottan (hrm... vid 9...) och trampar som en blådåre ut till jobbet, vad är då det mest störiga som kan inträffa? Nej, det är inte att nästan bli påkörd i korsningen vid Byggmax eller att nästan slira omkull i en död kråka (eller duva, eller nått. Den hade vingar, men såg förövrigt ut att vara krängd ut o in), det är att komma fram och inse att man inte alls ska jobba. Förrän i EFTERMIDDAG!! Aaaargh!! För ett ögonblick var jag böjd att stanna kvar och ta en tupplur i högen med de stora fluffiga teddybjörnarna som medföljer barnvitaminerna, men sen insåg jag att det vore mycket oproduktivt av mig att ta en förmiddagslur endast 2 timmar efter att jag gått upp, så jag satte mig på cykeln och stånkade hem igen. Och nu sitter jag här och skriver detta bittra blogginlägg. Som tur är ringde just Christian o föreslog att vi skulle fika på stan. Nått kul att göra medans jag väntar på att klockan ska bli kvart i tre och jag ska jobba på riktigt.
Bye!
Skruttan då! Det är ju i alla fall bättre när det är åt det hållet. Tänk om du hade kommit ut kvart i tre bara för att inse att du skulle börjat 10... Var det mysigt att fika? (Ja, jag vet! Dum fråga!) Kramis!
SvaraRadera